Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Fienden rycker an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
divisioner om fem stycken, och de skulle mot uppgången till
klyftan släpa eller rulla de lösa kullerstenar, som lågo kringströdda
längs forsens stränder ofvanför. Reserven skulle under tiden ladda
gevären åt hela skaran och hålla dem i beredskap för
ögonblickligt användande på olika punkter, till hvilka — hvar och en till
sin angifna plats — samtliga deltagande skulle skynda vid första
tecken till att fienden närmade sig.
Detta förslag gillades genast af anföraren och omfattades
ifrigt af hans män, sedan det förklarats för dem. Sedan Bob
uppenbarat sig på skådeplatsen och i synnerhet sedan han skjutit
tataren på sluttningen af kullen, hade banditerna betraktat honom
med ganska stor aktning.
När terrängen så pass höljts i mörker, att de arbetandes
rörelser ej kunde uppfattas af ryssarna, sattes planen genast i
verkställighet. Bob öfvervakade själf de trettios arbete. Efter hans
anvisningar rullade och släpade de klippblocken nedåt och
tillstoppade med dem alla öppningar vid ravinens början. Varfvet
var ganska fordrande och påkostande. Bob lade ytterligare en
man till ett arbetslag på ett ställe, där stenen, som skulle flyttas,
var ovanligt tung, och han tog denna kraft från ett lag i
närheten, hvars styrka för tillfället ej behöfde tagas så mycket i anspråk.
Under den första kvarts timmen fortgick arbetet med stor
hastighet. Nära till hands fanns ett stort förråd ganska
lätthandterliga kullerstenar, och männen kände sig uppmuntrade, när de
sågo ett sammanhängande bröstvärn fylla de luckor, som hittills
tyckts omöjliga att försvara. Men sedan de närmast liggande
stenarna kommit till användning, blef arbetet svårare, ty längre uppåt
klyftan blefvo kullerstenarna större, och det erfordrades mera
betydande kraftansträngningar för att rubba dem.
Det blef kallare, i samma mån som mörkret tilltog, men
marken hade ännu ej så pass hårdnat af kylan, att den icke var
slipprig, och de väldiga klippblocken sjönko ofta ned i hålor och
blefvo fastsittande vid oregelbundenheter i marken. Den halfva
timmen var alltså öfverskriden långt innan bröstvärnet var
fullbordadt. Men ändtligen var varfvet utfördt. Den nya barrikaden
var ojämnt och groft hopfogad, men lofvade att fullkomligt
motsvara sitt ändamål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
