Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Fienden rycker an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu syntes ingen skymt af fienden. Utan tvifvel väntade
ryssarna, tills de kunde antaga, att försvararna voro invaggade i
säkerhet; de höllo kanske på att intaga en måltid för att bättre
bereda sig till attacken. När Bob kom att tänka härpå, frågade
han, huruvida tjuntjuserna hade några förråd med sig, och till
sin stora bestörtning fann han, att de voro nästan utan mat, enär
alla lifsmedel hade varit inpackade och fastgjorda vid hästryggarna
Detta var en otur, som skulle kunna komma att visa sig
ödesdiger nog. Den stundande striden skulle säkerligen bli het, och
hur vana vid umbäranden och strapatser banditerna än voro,
komme de ej att strida med samma fart och kläm, om de
plågades af hunger.
I sina ränslar hade männen med sig mat ungefär för en dag.
Bob rådde dem att så mycket som möjligt hushålla med detta
lilla förråd. Han fruktade, med tanke på de bägge damerna, att
man ej kunde afstå någonting af de förråd, som Ah-Sam fört
med sig i kärran, och han började redan dystert ana, hur det
framtida ödet skulle gestalta sig för den lille kinesens åsnespann.
Efter att ha kallat tillbaka sju af spejarna och kvarlämnat
tre, som skulle hålla vaksamt utkik efter tecken, som tydde på att
fienden närmade sig, böjde Bob sig fram öfver barrikaden och
blickade ut i mörkret, undrande huruvida någonting lämnats
ogjordt. När han såg på de få alnarna snöbetäckt mark, som
han ännu förmådde urskilja framför sig, flög plötsligt en tanke
genom hans hjärna.
Han ropade på Ah-Sam och skickade honom att hämta de
fyra spadar, som funnos i kärran. Efter att ha flyttat undan ett
mindre stenblock vid barrikadens ena ända, lånade han ett spjut,
gick ut och vandrade tio steg nedåt sluttningen. Med spjutet
uppdrog han tvärs öfver klyftans mynning en linje parallel med
barrikaden. Fyra fot utanför denna linje drog han en annan,
parallel med den första, och så gick han tillbaka innanför det
befästade området.
Efter ett par minuter kom Ah-Sam tillbaka med spadarna,
och Bob såg till sin förvåning, att han åtföljdes af Ethel.
— Jag har med mig litet te åt er, sade hon, det skall krya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
