Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Fienden rycker an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han dem uttrycklig befallning att springa upp mot barrikaden,
hvarje man till gluggen närmast honom, om alarm gåfves.
Männen arbetade så energiskt, att en fyra fot bred och två
fot djup löpgraf efter en stund sträckte sig rakt öfver ingången
till klyftan. Männen fingo därefter draga sig tillbaka. De
förenade sig åter med kamraterna och delade med dessa de knappa
matförråd, som funnos att tillgå. När nu alla voro redo att möta
ett anfall, återkallades äfven spejarna, och i medvetandet att ha
gjort allt, som kunnat göras, satte sig Bob ned för att hvila sig
och invänta händelsernas utveckling.
Kvarterna släpade sig långsamt framåt. Hela bandet iakttog
nästan absolut tystnad; det hördes ej ett ljud utom bergbäckens
forsande. Bidande inne i mörkret, med alla sinnen skärpta,
undrade Bob, huruvida fienden dragit sin väg. Det var icke likt den
att göra så; ryssarna voro eljes obevekliga, när det gällde
mandschuriska röfvare, som ej stodo på deras sida.
Tillvaron af dessa beväpnade horder inom deras linjer
utgjorde ständigt en allvarlig fara. Hela befolkningen, med
undantag af skaror af lejda fågelfria, var fientligt sinnad mot ryssarna.
Om under de stundande drabbningarna ryssarna komme att bli
slagna, skulle nyheten härom snabbt spridas öfver landet, och
hvarje enstaka band tjuntjuser skulle bli den kärna, till hvilken
tusentals andra skulle sluta sig, oroande och plågande den
retirerande armén och hotande att framkalla en katastrof liknande den,
som drabbade Napoleons stora här under dess återtåg från Moskva.
Det var därför högst otroligt, att den lilla styrka, hvars
faktiske anförare Bob nu i själfva verket fann sig vara, skulle lämnas
oantastad. Den ryske kaptenen skulle ställa sig mycket väl med
sina förmän, om han utrotade röfvarbandet.
Bob satt och hvälfde dessa tankar, då Ah-Sam plötsligt åter
uppenbarade sig. Detta var någonting öfverraskande.
Genomsnittskinesen är icke hågad för strid; han är villig att dö på sin
post, i fall så behöfs, men i regeln visar han ingen missbelåtenhet
med att placeras hos eftertrupperna. Bob hade trott, att Ah-Sam
skulle vara högst belåten med ett tillfälle att med bibehållet
anseende få stanna kvar hos damerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
