Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Fienden rycker an - XVI. Omringade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad gör du här? frågade han. — Jag sade ju ifrån, att
du skulle stanna kvar där uppe?
— Mig nog veta, massa. Mig mycke rädd för stort stycke
fruntimmer. Hon säga mig gå tillbaka upp dem bara för att äta!
Massa vilja ge befallningar många, alla tjuntjuser; inte kunna göra
det, om inte kinespojke vara här hjälpa honom tala. Lilla stycke
fröken säga just detsamma; mig inte kunna stanna ofvanpå längre
— galaw!
Bob kände redan fru Pottle tillräckligt väl för att ej känna
någon förvåning öfver hennes kavata uppträdande. Det faktum,
att Ethel Charteris instämt i fasterns befallning till Ah-Sam att gå
tillbaka ned, visade, att ej heller han kände någon fruktan, och
lugnad i detta hänseende gjorde Bob den reflexionen, att Ah-Sam
skulle helt visst vara mycket nyttig, ja, oumbärlig för honom.
— Godt, sade han, håll dig här strax i närheten, så få vi
se hvad du är för ett slags stridsman, när det kommer till kritan.
Bob vände ryggen mot klyftan och blickade åter allvarligt
in i mörkret. Han såg därför ej uttrycket af triumferande
belåtenhet på sitt gula faktotums egendomliga fysionomi och hörde
ej det sakta fnitter han uppgaf, när han satte sig ned för att vänta
bredvid sin herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
