Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Omringade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skymningen passade hon på att föra samtalet öfver till det ämne,
hvarpå hon grubblat hela dagen — just matfrågan.
— Vi ha redt oss utmärkt, sade hon. — Ah-Sams ris är
förträffligt och hans hirskakor oklanderliga, fastän jag inte vågar
låta honom laga teet. Men hvad har ni fått, herr Fawcett? Ni
har inte varit med om någon enda af våra måltider i dag.
— Nej, jag har delat med Ah-Sam.
— Men hvad åt han då? Han ville hvarken ha ris eller hirs.
— Han delade med tjuntjuserna.
— Jaså? Ja, jag begriper lika litet ändå. De hade
ingenting kvar i går, hvar ha de skaffat sig någon mat i dag?
Bob tvekade, men i medvetandet, att sanningen förr eller
senare måste fram, sade han:
— Jo, det var som så, att vi hade litet filet — hästfilet, inte
oäfven, det försäkrar jag.
Ethel ryste. Fru Pottle kippade efter andan och ropade
därefter förargad:
— Jag blygs å era vägnar, herr Fawcett. Jag tänker inte
på det arma kreaturet. Men det är stor skam att narra mig. Ni
kunde ju ha fått ris, jag skulle själf ha kokt det åt er.
— Kära fru Pottle, vi veta inte, hur länge vi kunna komma
att få sitta i bur här, och om jag åte upp riset för er, finge vi
till sist hålla till godo med mulåsnorna.
Fru Pottle såg på honom. Hennes feta kinder antogo en
grönaktig färgton. Därpå återtog hon med ett tvunget skratt:
— Nåja, värre ting har jag ätit... Inte vill jag påstå, att
jag är förtjust i åsnestek, men kommer det därhän, så —
— Oroa dig inte, tant lilla, afbröt Ethel. — Ännu ha vi
litet ris kvar. Och herr Fawcett hittar nog på någon utväg, därom
är jag öfvertygad.
Herr Fawcett önskade i sitt stilla sinne, att han kunnat hysa
samma lugna förtröstan.
Två dagar förflöto, under hvilka hans oro endast stegrades.
Ryssarna företogo ingentig. Detta faktum endast ökade hans
ängslan, ty det visade, att hungersnöden var oundviklig. En af
mulåsnorna hade blifvit slaktad och styckad; Bob fann, att tjuntjuserna
voro väldiga köttätare, och han måste hos deras höfding inskärpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
