Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Omringade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några stycken försökte springa tvärs öfver och fortsätta uppåt
klyftan, visade sig tjuntjusernas eld alltför häftig för dem och de
retirerade hastigt.
Frånräknadt att de belägrade nu hopträngts på ett mera
begränsadt område, hade den allmänna situationen ur rysk synpunkt
endast förbättrats helt obetydligt. Ryssarna vågade ej begifva sig
högre uppåt hålvägen, ty den hade blifvit så fullständigt
renplockad på stenblock i och för uppförandet af barrikaderna, att
den ej bjöd en anryckande styrka det minsta skydd. De dubbla
förskansningarna däruppe voro nu till och med starkare än den
nedre barrikaden, och ett försök till stormning skulle ej kunna
företagas utan stor manspillan.
Bob hade omsider åter klättrat ned till sitt folk. Här
väntade honom obehagliga nyheter. Röfvarhöfdingen underrättade
honom genom Ah-Sam, att männens ammunition var på
upphällningen; det fanns i rundt tal kvar ungefär fem skott pr man.
Detta var en olycka, som ej stod till att hjälpa. Man hade
nu endast ett förfaringssätt att följa. All den ammunition, som
fanns, samlades och fördelades hufvudsakligen på bandets tjugu
bästa skyttar. Tio af dessa män uppställdes inom barrikaden
invid kärran, och tio skickades upp till den nyanlagda befästningen
på den öfre sluttningen. Den återstående delen af garnisonen fick
ett skott pr man, och detta skulle aflossas endast i nödfall.
Männen skulle icke få göra något försök att besvara ryssarnas eld.
Bob ställde sig nära kärran, vid hvilken Tschang-Wo alltjämt
var bunden, och affyrade då och då ett skott, när någon
oförsiktig individ tillhörande den anryckande styrkan lät narra sig af
den tystnad, som rådde bland de belägrade, och tittade fram från
sitt gömsle. Mer än en gång träffade hans skott, och följden var,
att fienden blef försiktigare, höll sig väl dold i skydd af klipporna
och tycktes besluten att öppna en belägring enligt alla konstens
regler.
På så sätt förgick dagen. När natten närmade sig,
underrättade Bob för första gången fru Pottle om den fristad, som han
funnit åt henne och hennes brorsdotter. Den nervspänning, som
belägringen förde med sig, hade börjat göra sina verkningar
gällande på den äldre damen, som passivt gick in på Bobs förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
