Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Omringade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonsin med lif och lemmar härifrån, så vet jag inte, hur jag
skall bli i stånd att visa min tacksamhet. Ert namn skall i alla
händelser bli kändt öfver hela Förenta staterna, från Texas till
Oregon. Ethel, vill du ta pistolen eller skall jag?
— Du har ju din paraply, tant, svarade Ethel med en
skälmaktig blick på Bob.
Lämnande damerna att eventuellt draga lott om det nya
försvarsvapnet, återvände han ned till klyftan och lyckades få några
timmars sömn. Han väcktes af Ah-Sams röst, som orolig och
ifrig tilltalade honom.
— Långe mandschur med en öra inte längre här, sade
kinesen. — Ha gått annat håll, galaw!
— Annat håll? Hvad menar du?
— Gå skogen, massa, mig inte kunna hitta honom.
— Hur har det kunnat hända? Hvad gjorde vakten?
— Han ligga död — ihjäl!
Bob skyndade bort till kärran och fann, att det verkligen
förhöll sig så som Ah-Sam sagt: Tschang-Wo hade rymt. Repen,
hvarmed han varit bunden vid vagnen, lågo lösa; de hade ej
afskurits. På marken bredvid dem hvilade den döda kroppen af
en tjuntjus; ett knifstygn hade genomborrat hans hjärta.
Ingen kunde lämna någon upplysning om hur händelsen
gått till. Vakten hade aflösts flere gånger efter hvartannat i
enlighet med Bobs instruktioner; intet ljud hade hörts under natten,
tataren hade på något sätt lyckats frigöra sig från sina bojor och
tyst smugit bort. Bob var ledsen och förargad, nästan mera
öfver vaktens försumlighet än öfver Tschang-Wos försvinnande, och
han uraktlät ej att framhålla de eventuella följderna under ett
allvarligt samtal med tjuntjushöfdingen, som för sin del var nästan
utom sig af raseri. Men det tjänade ingenting till; den enörade
tataren var och förblef borta. Bob undrade, huruvida deras vägar
någonsin mera skulle mötas.
Äfven denna dag förflöt, utan att ryssarna gåfvo något
lifstecken från sig. Bob våndades öfver denna overksamhet.
Tydligen var det deras mening att uthungra garnisonen. Måhända
hade de väntat på förstärkning, men det faktum, att ingen
kommit, tycktes visa, att den japanska arméns allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
