- Project Runeberg -  KOBO - Berättelse från Rysk-Japanska kriget /
189

(1905) [MARC] Author: Herbert Strang Translator: Karin Jensen - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Omringade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framryckande mot Yalufloden gifvit den ryska styrkan andra saker att
tänka på.

Hur länge skulle de belägrade kunna hålla ut? Ponyn och
en mulåsna voro redan uppätna; det fanns intet foder åt de
andra bägge mulåsnorna, och de måste snart dödas för att stilla
männens hunger. För damernas räkning återstod ännu ett förråd
hirs, som med ytterlig sparsamhet skulle kunna räcka i två eller
tre dagar, men äfven bränsleförrådet var nästan uttömdt. Ah-Sam
hade hittills gått och samlat vedknubbar i form af nedblåsta
grenar från träd, som stodo högt uppe på åsen och voro
otillgängliga nedifrån. Ännu hade man förstås kärran, och det var tydligt,
att den inom kort måste huggas sönder.

Den natten ställde sig Bob själf på vakt vid den nedre
barrikaden, och han lämnade den först vid tretiden på morgonen för
att få sig en stunds hvila före gryningen.

Han hade just dåsat i sömn, då han hastigt spratt upp
vid ljudet af ett skott. Hans hviloplats var som vanligt
förlagd till bortre delen af klipputsprånget, hvilket ledde till
»frustugan», som Ethel kallat den, och ljudet tycktes ha kommit från
så nära håll, att han genast förstod, att fru Pottle måste ha
aflossat sin revolver.

Så skyndsamt som det var honom möjligt i mörkret, hastade
han framåt längs klipputsprånget. Hans steg hördes af damerna,
och fru Pottle ropade redan på långt håll, att han måste komma
till deras hjälp. Ingången till grottan låg i becksvart mörker,
ty natthimlen var höljd af moln, men Bob strök en tändsticka
och såg vid skenet af den, hur fru Pottle stod med ansiktet vändt
åt grottans inre del, i det hon med högra handen höll pistolen
och med den vänstra motade undan Ethel bakom sin egen
korpulenta gestalt.

— Hvad har händt? frågade Bob oroligt.

— Jag har skjutit någonting. Akta er, där kan vara en till,
där kan vara hundradetal! Jag skjuter igen. Tyst, hör ni inte
fotsteg?

Alla tre höllo andan. Ej ett ljud förnams. Bob tog upp
facklan och tände den, hvarpå han gick in före de bägge damerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kobo/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free