Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVI. Omringade
- XVII. Nattlig rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Inte kan göra! förklarade Ah-Sam. — Mig gå bakom
massa, titta inuti! Om massa hitta rysseman — ch’hoy! —
hvarför kinespojke stanna borta? Ett, två stycken rysseman fånga
massa — döda rakt ihjäl — säkert!
— Du pratar! Du får lof att ta vård om damerna. Kom
inte efter mig, så vida jag inte ropar! Jag skall skynda mig så
mycket som möjligt, tillade han, vänd till damerna.
I det han därpå tog en fackla i vänstra handen och sin
pistol i den andra, vandrade han försiktigt in i grottan. Vid dess
ingång stodo damerna kvar med hopknäppta händer.
XVII.
Nattlig rekognoscering.
Bob hade ej gått många alnar framåt det skrofliga stengolfvet,
förrän han hörde ett sakta prassel längre bort i samma riktning.
Sträckande facklan framför sig vandrade han vidare med stor
varsamhet och icke utan en viss oro, nu när hans egna öron
öfvertygat honom om, att fru Pottle ej drömt. Om genom någon
slump en fiende funnit vägen in i grottan, förstod Bob, att hans
egen ställning var högst ogynnsam, i det han sågs, medan
motståndaren ännu så länge förblef osynlig.
— Men nu, när jag gifvit mig in på det här, var hans tysta
reflexion, är det lika farligt att vända om som att gå framåt.
Han höll blicken så spändt fästad på det skumma, skrofliga
hvalfvet framför honom, att han mer än en gång snafvade på
grottans steniga, ojämna golf. När han tillryggalagt några alnar,
stannade han för att se sig noggrannare omkring och lyssna; han
såg fortfarande ingenting, men han hörde som förut ett sakta
tassande längre bort. Fruktande, att den efterspanade skulle
undkomma honom, påskyndade han sina steg, hvarvid äfven de
andra stegens hastighet ökades. Han ökade ännu mera farten,
och detsamma gjorde den okände, som han förföljde. Så fortgick
det, ända tills Bob, med oron besegrad af fast beslutsamhet,
skyndade framåt så hastigt som den besvärliga terrängen medgaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kobo/0211.html
