Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Nattlig rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller tills en större styrka kunde sändas till hans undsättning. En
sådan styrka skulle kunna anlända när som helst.
Medan Bob hade tankarna fästa vid denna möjlighet, såg
han, tydligt aftecknad mot horisonten på andra sidan dalsänkan,
en liten skara ryttare närma sig i skridt. Afdelningen var för liten
för att kunna spela någon roll som förstärkning betraktad, och
Bob undrade just, hvilka nykomlingarna skulle kunna vara, då
han, i samma mån som de kommo närmare, bland dem
upptäckte en man till fots, hvilken gick med märkvärdigt tvungen
hållning. Bob höll blicken spändt riktadt på honom och fick
snart klar för sig orsaken härtill — mannen hade armarna
bakbundna. Tydligen var han en fånge — kanhända någon olycklig
japansk spejare eller spion, som råkat i händerna på en rysk
patrull och nu fördes åstad för att underkastas förhör.
Bob jämförde sin egen belägenhet med japanens, och
jämförelsen utföll nära nog till den senares fördel. Han iakttog
honom med blandade känslor, tills han och ryttartruppen försvunno
ur sikte bakom bergsluttningen.
När han tittade nedåt, såg han den döde björnen alltjämt
ligga inklämd mellan klipporna, men hans yttre företedde någon
olikhet mot förut. Stycken af hans päls hade slitits bort;
tydligen hade något kringstrykande rofdjur redan börjat förse sig.
Bob ryste, när han tänkte på det öde, som han själf med knapp
nöd undgått.
Plötsligt slog honom en idé. Björnen hade fallit
hufvudstupa utför branten. Var det då alldeles omöjligt, att han själf
skulle kunna stiga ned på ett mindre våldsamt sätt och under
skydd af nattens mörker en smula rekognoscera ryssarnas ställning?
Längst in i hans sinne formade sig en obestämd tanke, som
kallade fram blodet till hans kinder och glans i blicken. Han vände
hastigt om, skyndade tillbaka genom grottan, stannade endast för
att besvara ett yttrande af fru Pottle och uppsökte sin trogne
hjälpare Ah-Sam.
Under den följande timmen voro dessa bägge ifrigt
sysselsatta på en undangömd plats af klyftan. De förvandlade kärrans
draglinor till ett långt, med knutar besatt rep, och vid detta fästes
med bestämda mellanrum tre öglor, bildade af de slaktade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
