Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Kosacklägret stormas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anträffats i det ryska lägret, att alle man fått det goda mål mat,
hvaraf de så länge varit i behof.
Bob red ibland i spetsen bredvid höfdingen och höll sig
ibland hos damerna, som voro vid det briljantaste lynne, nu när
de senaste dagarnas oro och spänning var öfver. Han red vid
deras sida, när de passerade platsen för den nattliga
öfverrumplingen, och han försökte draga deras uppmärksamhet från de
alltför tydliga bevisen på hur blodigt där gått till.
Sing-Tscheng ledde tåget tvärs öfver krönet af den kulle,
på hvilken ryssarna först fattat posto, hvarefter han tog af i nära
nog sydvästlig riktning. Medan de redo, blef en bergskedja synlig
på afstånd, och dess utlöpare började redan efter ett par tre mil.
Ryttarna styrde rakt på denna kuperade mark, och sedan de
tillryggalagt flere mil i ständig stigning, närmade de sig hvad som
tycktes vara en nästan lodrät klippvägg.
Ej förrän de kommit endast några famnar från den, sågo
de, som ej förut besökt trakten, någon möjlighet att öfvervinna
detta skenbara hinder. Trygg och säker på sin sak förde
höfdingen sitt folk i gåsmarsch uppåt en smal, svindlande stig, som
i sick-sack snodde sig uppför klippväggen. Hästarna hade mycket
besvär att behålla fotfästet, men de voro vana vid bergklättringar
och förde hela sällskapet upp utan missöden. När vägen var
som svårast, stego både Bob och Ah-Sam af och ledde damernas
hästar. Den förre anade af fru Pottles förfärade uppsyn, när hon
red rundt besvärliga klipputsprång och såg den svindlande
afgrunden gapa alldeles invid sig, att hennes reslusta nu var
tillfredsställd för mången god dag.
Efter en halftimmes svår ridt kommo de flyende upp på en
höjd, hvarifrån de hade utsikt öfver slagfältet, där kampen så
nyligen stått. Det låg utbredt som en karta i det klara solskenet,
långt bakom dem. Stigen gjorde därefter en krökning, och
utsikten var stängd.
Höfdingen red alltjämt vidare in bland ödsliga berg, där ej
en skymt af människoboningar skönjdes. Än befunno de sig djupt
inne i en hålväg, än färdades de mödosamt uppför en brant
klippvägg, som från foten tycktes omöjlig att bestiga. Hästarna voro
vid friska krafter, när de anträdde färden, och trafvade duktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
