Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Kosacklägret stormas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tro. Lyckligtvis hade de ej många famnar att gå, innan de
kommo fram till den plats, där den öfriga delen af sällskapet
gjort halt.
— Fru Pottle — får jag för er presentera en god vän till
mig — Rokuro Kobo San.
Kobo bugade sig, och fru Pottle, som kastat en snabb blick
på hans dräkt, drog med mycken ledighet sin slutsats och sade
med sitt välvilligaste pidschintonfall:
— Mycke glad råka sådan snäll man!
— Fägnar mig särdeles, min fru, svarade Kobo utan att
ändra en min, i det han åter bugade sig.
Bob och Ethel hade instinktmässigt vändt sig bort för att
dölja sin munterhet, och fru Pottle återtog dröjande, med en
häpen och öfverraskad blick på den förmente kinesen:
— Jag ber om ursäkt, men —
— Jag är japan, min fru. Jag vill minnas, att jag en gång
råkat er högt värderade make, herr Isidore G. Pottle.
— Åh!...
Fru Pottle blef så öfverväldigad, att hon ej fick fram ett
ord mera.
För att dölja sin förlägenhet befallde hon med en viftning
af sin paraply Ah-Sam hämta maten, som hon gjort i ordning,
och Kobo tog begärligt för sig, i det han berättade, att han
ingenting ätit på nästan två dagar. När han stillat sin hunger, gaf
man från ömse håll förklaringar. Kobos historia, berättad på
hans eget lugna, lidelsefria sätt, gjorde ett starkt intryck på
damerna, och fru Pottle utbrast ofta:
— Det är underbart! Högst underbart!
I Liao-yang, förklarade Kobo, hade han gjort en upptäckt,
som lofvade bli af stor vikt för hans regering. Det var en viss
risk förenad med att skyndsamt bringa general Kuroki denna
nyhet, men ganska mycket stod på spel, och han beslöt sig för att
taga kortaste vägen, stora landsvägen genom Feng-huang-tscheng,
Kiu-lien-tscheng och Viju, fastän den var mycket trafikerad. I sin
förklädnad som kinesisk köpman hoppades han kunna undgå
upptäckt. För säkerhets skull hade han emellertid sändt sin tjänare
Taru med muntligt besked öfver Yongampo, i den förhoppningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
