Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVIII. Kosacklägret stormas
- XIX. Bob går i kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos herr Fawcett. Jag är säker på, att vi komma att reda oss.
Snart äro vi ju framme. Det vore ändå synd att till sist ge vika.
— Ja, svarade den äldre damen med känsla och öfvertygelse,
du har rätt. Det är mycket snällt af er, herr Fawcett, men vi
kunna inte gå in därpå. Vi vilja inte slängas öfver till ryssarna.
Vi äro villiga att följa med er; när ämnar ni ge er i väg?
XIX.
Bob går i kloster.
Inom ett par minuter begaf sig hela ryttarskaran tillbaka
samma väg som den kommit, under någon tid följande sina egna
spår. Sedan slog den in på ny riktning, med Sing-Tscheng i
spetsen.
Men svårigheterna under denna färd voro ännu större än
mannen antydt. Vid nästan hvartenda steg mötte sällskapet en
ny fara. Stigen var så ojämn och stenig, att ridt var omöjlig.
Alla måste stiga af och leda sina hästar. Ett enda steg på
oriktigt ställe kunde slunga häst och fotgängare öfver randen af en
afgrund och krossa dem i stycken hundratals alnar längre ned.
Bob trodde, att hans hår skulle hvitna, så mycken oro hade han
att utstå för damernas skull. Han ledde dem vid handen i hvarje
krök och sökte afleda deras uppmärksamhet, när stigen gick
utmed mer än vanligt svindlande branter. De knogade vidare med
hjältemodig beslutsamhet, och Bob lät dem aldrig få veta, att
under dagens lopp två tjuntjuser i den långa raden trampat fel och
störtat ned i bråddjupet för att där finna sin död.
Med uppbjudande af en beundransvärd energi tillryggalade
sällskapet den dagen närmare sexton mil, och vid nattens inbrott slogo
de läger vid flodens norra strand. Höfdingen ville genast öfvergå
vadstället, men Bob var ej hågad för att utsätta sig för faran af
en öfvergång i mörkret, helst som man ännu ej förvissat sig om
att ryssarna icke voro också här.
Innan dagen grydde, smög han sig ned mot stranden tillsammans
med röfvarhöfdingen för att rekognoscera. Icke ett spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kobo/0242.html
