- Project Runeberg -  KOBO - Berättelse från Rysk-Japanska kriget /
226

(1905) [MARC] Author: Herbert Strang Translator: Karin Jensen - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Bob går i kloster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin början. Bob, som höll sig i sista ledet, kastade en blick
bakom sig från en punkt, hvarifrån man hade en ganska vidsträckt
utsikt öfver trakten. Han såg då, att ryttarna bakom dem drefvo
på sina springare, tills dessa slagit in på en takt, mycket snabbare
än den hans eget sällskaps hästar förmådde åstadkomma. Efter
en halftimme beräknade han, att afståndet mellan ryttarskarorna
endast var en mil; efter ytterligare en kvart skulle han och hans
folk vara upphunna. Redan började några af tjuntjuserna bli på
efterkälken; han visste, hvilket deras öde skulle bli, om fienden
finge tag i dem, och han red fram till Kobo för att fråga honom
till råds.

— Så här kan det inte mycket längre fortgå, sade han. —
Våra hästar äro nästan alldeles förbi efter alla ansträngningar. För
min del tror jag, att vår enda utsikt till räddning ligger uti att
intaga någon lämplig försvarsställning och hålla oss kvar där.

— Jag delar er åsikt, herr Fawcett, sade Kobo. — Men att
här i omgifningen påträffa en dylik plats möter nog sina
svårigheter. Här finnas inga klyftor eller hålvägar, som ni nog ser.
Jag har redan frågat höfdingen, om han ej känner till någon plats,
hvarifrån vi skulle kunna försvara oss, men han vet sig ingen råd.
Låtom oss dock ännu ej uppge hoppet.

— Nej! Och se, sir, därborta tror jag ändå yppar sig en
utsikt till räddning för oss.

Han pekade ifrigt mot ett klipputsprång ett stycke längre
bort framför dem, något till höger. När Kobo följde riktningen
af hans pekfinger, såg han fyra hvitklädda gestalter stående invid
sluttningen och tydligen betraktande den annalkande ryttarskaran.

— Munkar! sade han. — Ni har rätt; där det finns munkar,
ligger säkert ett kloster. Låtom oss hoppas, att det ej är för
långt dit.

— Där ligger det, ropade Bob, längre uppåt sluttningen,
inne bland träden. Jag ser taket. Låtom oss genast rida dit.

Kobo var med härom. Bob tog nu genast af åt höger och
började vägleda ryttarskaran utför den branta sluttning, som skiljde
stigen från den ännu brantare höjd, hvarpå klostret stod.

Men så snart munkarna förstodo afsikten, gjorde de helt om
och började kila i väg upp till sin byggnad. Bob ropade till dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kobo/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free