Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Bob går i kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han visste, att sedan tjuntjuserna så tappert försvarat sig från den
barrikaderade klyftan, hade de öfvervunnit all skräck, som de
möjligen förut hyst för Tschang-Wo och hans band. På kommando
från Bob sköto de igen. Tschang-Wo själf var ur stånd att få
någon sammanhållning på sitt folk; de erforo alla de olägenheter,
som för positionens innehafvare utgjorde lika många fördelar, och
de, som ännu sutto i sadeln, svängde hastigt om sina hästar och
sprängde ned för sluttningen med risk att bryta halsen af sig.
När Tschang-Wo såg, att ingenting kunde göras, följde han
efter de sina, sjudande af vanmäktigt raseri, och han undgick med
knapp nöd att träffas af en kula från Kobos gevär. Japanen,
hvilkens sårade fot förhindrade honom från att stå upprätt tillsammans
med de öfriga, hade släpat sig upp till högsta delen af muren,
när fienden kom ridande, och han sköt så lugnt, som om det
varit fråga om öfning på skottafla. Men han var så matt af
blodförlusten ur sitt sår, att han knappast förmådde hålla bössan stadigt,
och det var endast denna fysiska svaghet, som Tschang-Wo hade
att tacka för att han kom undan med lifvet.
Två eller tre minuter hade varit tillräckliga för att afgöra
striden. På sluttningen lågo strödda liken af tjugu af Tschang-Wos
män och åtskilliga döda hästar. Två af Bobs män hade fått
lindrigare köttsår, men eljes hade hans trupp icke lidit någon skada.
När Bob blickade efter den med största fart retirerande fienden,
ansåg han det osannolikt, att de under de närmaste timmarna
skulle göra något försök att åter angripa hans fasta ställning. Det
var nu nästan skymning. Han lämnade kvar en del af sitt folk
vid muren för att vakta på mandschurerna, som försvunnit
rundt sluttningens fot. Sedan gick han för att hjälpa Kobo in i
klostret samt taga reda på, hvad det egentligen var för ett ställe,
dit han och hans trupp på detta tämligen burdusa sätt trängt in.
Klostret hade tydligen förr i tiden ägt mycket stor utsträckning.
Utom själfva templet, en stor, fyrkantig träbyggnad med
dubbelt tegeltak och svängd takfot, fanns det åtskilliga smärre
hus, abbotens och munkarnas bostäder. Men större delen af dessa
hade så godt som fallit i ruiner, och endast två eller tre små
byggnader tycktes underhållas. Själfva templet var rikt dekoreradt,
med ett konstnärligt altare, prydt med vackra skulpturer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
