Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Bob går i kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höger sida, ett stycke nedanför muren, för att lämna skydd åt
vattenbärarna och falla mandschurerna i flanken, för den händelse
de försökte ett plötsligt angrepp.
Med en af munkarna som vägvisare smög han sig därefter
ut med tjugu man och styrde kosan åt vänster. Männen ställde
han upp med lika mellanrum nedåt sluttningen, och sedan
skickade han sex ämbar utför vattenlangningskedjan. När dessa fyllts,
skickades de uppåt ur hand och i hand, och när de tömts, kommo
de tillbaka på samma sätt för att åter fyllas. Innanför muren togo
munkarna emot de fulla ämbaren, när de anlände, och tömde dem
i en stor cistern bakom templet.
Det hela försiggick så snabbt och tyst som möjligt, men då
och då hände det, att någon af männen, när han sprang uppför
sluttningen till mannen närmast ofvanför honom, slog ämbarets
kant mot ett stenblock, hvarvid uppstod ett buller, som knappast
kunde undgå uppmärksamma öron. Dylika tillfälligheter kunde
ej undvikas, men till sist inträffade de så ofta, i samma mån som
männen blefvo trötta och slappa i rörelserna, att Bob ansåg det
rådligast att för denna gång sluta med vattenlangningen.
Just som han gaf befallning härom, upphäfdes ett det
vildaste tjut från dalsänkan nedanför, och ett par hundra
mandschurer till fots kommo störtande uppåt. Gripande de till hands
liggande vapnen hastade Bobs män tillbaka emot muren med fienden
i hack och häl efter sig. Från tjuntjuserna inne i träddungen
small en skarp gevärssalva, men den förmådde ej hejda anloppet,
som tydligen förberedts med en viss skicklighet, ty eljest hade
manövern knappt kunnat undgå att observeras af Bobs spejare.
Det var nu nästan mörkt, och när männen, som tillhörde
Bobs sida, i vild brådska kommo klättrande öfver muren, löpte
de stor risk att af den upphetsade garnisonen tagas för
mandschurer och nedskjutas. Bob var glad åt att han kunnat lämna
kommandot åt en så behärskad och erfaren krigare som Kobo.
När han, förföljd af en mandschur, svängde sig öfver muren,
hörde han Kobos klara röst tränga genom allt tumultet och
tilltala tjuntjuserna på deras eget språk. Ej en enda man afsköt sitt
gevär; det var tydligt, att Kobo befallt dem invänta hans
befallning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
