Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Bob går i kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, detta öfvergår allting annat! utbrast hon i en ljudlig
hviskning. — Den pojken är rent af ett geni har jag inte
alltid sagt dig det, Ethel?
Ethel lade fingret på läpparna, när den utskickade tjuntjusen
återkom och hade med sig en individ med tjurpanna och argt
blängande ögon, hvilken Bob redan märkt vara en riktig
öfverdängare, när det gällde att slåss. Mannen sneglade smått
misstänksamt på sällskapet — och ännu mera, när Ah-Sam förklarade,
hvarför man skickat efter honom. Aldrig förr hade han fått
uppmaning att bara ställa sig och svära af alla krafter!
Men hans boffysionomi klarnade, när han förstod, att man
ämnade begagna sig af hans besvärjelseförmåga gentemot fienden.
Denna förmåga var någonting, hvaröfver han var mycket stolt, och
han förklarade, att med hans förbannelser kunde ingenting mäta
sig i hela Mandschuriet.
Bob uppmanade honom nu att förbanna alla tatarer och
mandschurer så ljudligt och så ilsket som han förmådde, och den
forne prästen släppte lös ett flöde af skymford och förbannelser,
som Bob, fastän de uttalades på ett för honom främmande språk,
förstod måste vara alldeles öfverväldigande. Ah-Sam förklarade
sedermera för honom, att hvarenda en af fienden utmärkts med
en särskild förbannelse, som gällde ej blott honom själf, utan
äfven hans förfäder ända till tusen år tillbaka. Och mannen
hetsade upp sig till en sådan grad af raseri, att han alldeles glömde
det faktum, att han, tack vare Bobs skickliga jämkningar, vrålade
rakt in i grammofonens mässingsgap, hvars sakta hväsande alldeles
öfverröstades af f. d. prästens fruktansvärda vrål.
Kobo skrattade i mjugg; damerna försökte att ej se chockerade
ut, och Ah-Sam nickade med hufvudet och log ett bredt gillande
leende, ehuru han lika litet som »besvärjaren» hade reda på
verkliga innebörden af situationen.
Cylinderns upptagningsförmåga var uttömd långt innan
prästens förbannelseflöde sinat; den senare dröp af svett, när han
ändtligen slutade med sina hemska deklamationer. Och han gick
sin väg som en lycklig man, när Bob ifrigt tackade honom och
försäkrade honom, att dessa gräsliga förbannelser utan tvifvel
skulle uträtta hvad ingenting annat förmått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
