Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Bob går i kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter en stund bar Bob grammofonen till tempelbyggnadens
aflägsnaste vrå, där han stängde sig inne i ett förfallet skjul och
profvade det nya »numret» under en betäckning af yllefiltar.
Sedan han till sin belåtenhet funnit, att det gjorde sig synnerligen
kraftigt och väl, fick han Ah-Sam att bära tingesten ut på den
öppna planen midt framför porten. Han åstadkom därefter en
förbindelse mellan den och abbotens hus genom att draga ett
starkt silkessnöre från den under en del mindre stenblock och
in på gården.
Sedan han förvissat sig om, att ledningen var i godt skick,
satte han sig ned för att invänta mandschurernas nästa anlopp,
som han antog skola äga rum så fort dagen grydde.
Ingen tänkte på att lägga sig att sofva den natten. Fru
Pottle skref flitigt i sin anteckningsbok, och Bob fann, utan att
därför försumma några försiktighetsmått i och för lägrets trygghet,
flere tillfällen att samspråka med Ethel. I ett aflägset hörn af det
stora förrummet satt Kobo ensam och tillbragte åtskilliga timmar
med att skrifva. Omsider vek han samman papperet och vinkade
till sig Bob.
— Jag hoppas mycket af ert goda påhitt, herr Fawcett, sade
han. — Det var en lysande idé af er att draga nytta af dessa
människors vidskeplighet. Jag tror, att planen skall lyckas. Men
ni får tillgodogöra er framgången utan mig. Jag kan så liten
nytta göra, att jag bara skulle bli er till besvär. Men mitt
budskap får ej gå förloradt, utan jag har därför nedskrifvit det här.
Detta papper anförtror jag er, och jag ber er att ni, sedan ni
kommit härifrån, så skyndsamt som möjligt framlämnar det till
vår general.
— Men hvad ämnar ni då själf ta er till?
— Jag stannar kvar här. Kanske Tschang-Wo inte bryr sig
om att söka efter mig, sedan ni dragit bort. Hittar han mig —
ja, då dödar jag mig liksom så många af mina förfäder gjort före
mig. Men mitt lif tillhör mitt land, och så länge jag har kvar
någon utsikt att lefva för att göra nytta, tar jag icke det yttersta
steget.
— Men mandschurerna komma att underkasta er tortyr, om
de få tag uti er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
