Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Bob går i kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Troligt nog. Så går det till i krig.
— Men det behöfver det då absolut inte, sade Bob med
mycken bestämdhet. — Jag tar inte med mig ert budskap, såvida
ni ej gör en ansträngning att undkomma med oss. I alla
händelser kan jag inte låta våra sårade falla i händerna på
Tschang-Wo, och ni, Kobo San — nej, det händer inte, att jag lämnar
platsen utan er.
Kobo sökte förmå Bob att ändra mening, men när han fann
honom orubblig, samtyckte han till sist motvilligt att dela öde
med de öfriga.
När det nu led emot daggryningen, lagade Bob att hästarna
stodo sadlade och i beredskap, så att man kunde passa på
tillfället, när grammofonen utfört sitt värf. En af hästarna
iordninggjordes särskildt för Kobo, med ett stöd att hvila det sjuka benet
mot. Sedan gjorde han en rond kring hela platsen och gaf
männen instruktioner om hur de borde bete sig.
När himlen började ljusna, stod Bob i spänd afvaktan invid
muren. Det var ännu halfmörkt, när han såg fienden plötsligt
komma smygande. De hade fått för stor respekt för garnisonen
för att ånyo försöka en stormlöpning, och de hade ej reda på,
hur mycket försvararnas antal faktiskt smält samman sedan kvällen
förut. De begagnade sig af hvarje tillfälle till betäckning,
krypande i den skumma dagern från träd till träd, från busksnår till
busksnår, tills de kommit på endast några famnars afstånd från
muren.
Då stannade de, synbarligen förbryllade af den underliga
stillheten, som tycktes angifva, att positionen uppgifvits. Bob själf
höll sig dold bakom ett hörn af muren, och ej en man af
garnisonen var synlig. Det var ju dock en möjlighet, att alla
motståndarna lågo nedhukade på andra sidan muren. Bob såg en
man klättra upp i en hög björk, hvarifrån man kunde öfverskåda
större delen af klosterområdet.
När mandschuren från sin upphöjda ställning ej såg en skymt
af de belägrade, ropade han förtjust till sina kamrater, och de
kommo alla störtande. Deras hufvudstyrka råkade genast rakt på
grammofonen, som stod och spärrade upp sitt väldiga
mässingsgap mot den uppgående solen. Från sitt gömställe såg Bob dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
