Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Bob går i kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rygga tillbaka; de trodde antagligen, att det lysande föremålet var
något slags kanon. Men när de sågo, att ingenting hände, och
samtidigt säkerligen gjorde reflexionen, att en kanon behöfver en
karl, om den skall fyras utaf, nalkades några af de djärfvare
försiktigt föremålet och gingo rundt omkring det, iakttagande ett
lämpligt afstånd. Resten hade nu dragit sig tätt in under muren,
där de höllo sig nedhukade i afvaktan på order att storma in på
den kringbyggda gården.
Bob kände, att ögonblicket var inne. Han drog i
silkessnöret och såg mandschurerna närmast grammofonen hoppa till
och häpna se sig om. De hörde det hväsande och fräsande ljud,
hvarmed grammofonen började. Därpå, fastän mynningen ej stod
riktad mot honom, kunde Bob i den stilla morgonluften höra de
första orden af den forne prästens mustiga besvärjelse...
Mandschurerna stodo slagna af en förtrollning — blott en
eller två makade sig baklänges bort mot träden. Hvad var detta
för någonting högst underbart och otroligt? De sågo förfärade
på hvarandra; ingen utom de själfva var synlig, det måste vara
från den förmenta kanonen, som rösten utgick, nedkallande öfver
dem och deras förfäder de grufligaste hemsökelser, straff och
förbannelser. Det sällsamma vidundret måste ha gått i förbund med
djäflarna emot dem...
Den skrällande stämman från grammofonen steg allt högre
och högre, förbannelse rullade på förbannelse, skymford på
skymford; de af vrede skälfvande ljuden slungades ut vidt och bredt
och öfvergingo till sist i ett skrän...
Men mandschurerna väntade ej på slutet. Som på gifvet
tecken störtade de bort för att finna skydd, men förbannelserna
förföljde dem obevekligt genom träddungar och tvärs öfver
klippblock, och innan det hemskt lysande mässingsgapet utstött sitt
sista kraftvrål, hade den skräckslagna fienden rusat huller om buller
utför sluttningen, rundt kröken och ur sikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
