- Project Runeberg -  KOBO - Berättelse från Rysk-Japanska kriget /
251

(1905) [MARC] Author: Herbert Strang Translator: Karin Jensen - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Herr Schwab peklager sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Mig hämtat saker åt massa, sade han. — Rädd massa
inte komma in i dem.

— Vi ska väl åtminstone försöka, sade Bob småleende. —
Skaffa mig någonting att äta, Ah-Sam. Hör på, hvar finnas
damerna?

— De i huset hos snäll jossman [1]. Han fara Söul längre fram.

— Åh! Hör du, tag och kila bort och tala om för dem,
att jag är här —

— Vet redan. Mig berätta allt om massa för längesedan.

— Bed dem inte fara sin väg förrän jag fått råka dem! Och
hit sedan med min frukost!

— Ska ske, massa. Lilla missy vill titta efter —

— Stå inte här och gaffla! Spring genast, annars kunna de
ju fara sin väg.

— Inte vara rädd. Mig veta lilla missy inte fara bort, innan —

— Gå genast! röt Bob, och kinesen tog till fötter.

Omkring en timme senare fördes Bob, iklädd en japansk
uniform, som lämnade mycket öfrigt att önska i fråga om
ärmarnas och byxbenens längd, af Ah-Sam till missionärens hus, hvari
damerna gästfritt blifvit mottagna.

— Min käre gosse, hvad det fägnar mig att se er! utbrast
fru Pottle, i det hon kom emot honom med framsträckta händer.
— Vi voro så rädda, att ni inte lyckats undkomma den där
gemena tatarskurken. Om jag inte haft Ethel att taga vara på, skulle
jag alldeles säkert själf ha ridit tillbaka — äfven om jag inte haft
annat vapen än min paraply, som ni jämt gör så mycket
spektakel utaf.

Bob kände redan fru Pottle så pass, att han visste, att den
manhaftiga amerikanskan var kapabel att inlåta sig på snart sagdt
hvilket riskabelt äfventyr som helst.

— Det var då för väl, att det inte behöfdes, sade han
skrattande. Berodde det på mig, skulle ni inte få komma det där
röfvarpacket femtio mil nära.

— Det hade egentligen kunnat göra precis detsamma, för
jag har inte fått en blund i mina ögon, så ängslig har jag varit


[1] missionär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kobo/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free