Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Slaget vid Yalufloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrig var han att hälsa på — ingen annan än hans gode vän
Yamaguchi.
— Nej — ser jag verkligen rätt! utbrast han och skakade
den andres hand så kraftigt, att Yamaguchi till sist måste
skrattande protestera. — Hur i all världen har du kommit hit?
— Du är alltså inte ond på mig? Det gjorde mig så
ledsen men jag var ju tvungen att lämna dig med de där
kosackerna, som du minns!
— Tala aldrig om’et! Jag är bara glad att du helskinnad
kom ombord igen. Men du må tro, att jag råkade ut för
åtskilliga mindre behagliga äfventyr, sedan du lät mig ligga där på
stranden. Jag förlåter dig i alla fall — i dag skulle jag förlåta
hvem som helst. Har det inte varit härligt, så säg! Såg du
striden?
— Jag deltog en smula i den. Vi ha arbetat längre nedåt
flodens utlopp. General Kuroki narrade ryssarna att tro, att den
egentliga öfvergången skulle försiggå där. Sassulitsch nappade på
kroken och sväljde hela betet. I går hade jag att föra några man
i land på en liten ö ofvanför Yongampo. Vi fingo genast fienden
öfver oss. De öfverlefvande fick jag undan i båtar, men
olyckligtvis sjönk min egen båt, och jag kastades öfverända af en skärfva
från en rysk bomb. De fiskade upp mig och förde mig bort till
Antung och sedan vidare mot Feng-huang-tscheng, men vårt
kavalleri hann fatt oss och befriade mig, så att här är jag nu.
— Är du illa skadad? frågade Bob, som först nu märkte,
att Yamaguchi bar armen i band.
— Visst inte — bara en bit af muskeln bortsliten. Men
kom med nu, jag är säker på, att du har mera att berätta än jag.
Jag vill veta, hvad du haft för dig alltsedan du lämnade Kasumi.
Bobs historia tog naturligtvis ganska lång tid att berätta,
men Yamaguchi lyssnade med stegradt intresse, utan att afbryta,
förrän Bob kom till den del af skildringen, som behandlade hans
räddning med Kobos tillhjälp ur tornet.
— Aha! sade japanen. — Du har råkat Kobo? Jag ledde
dig allt på villospår, inte sannt? Det var, naturligtvis han, som
jag kommuniserade med under de där nattliga expeditionerna från
Kasumi. Men fortsätt — din historia är ju en riktig roman!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
