Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. En stum kines
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På andra dagens afton kommo de till en by, som, enligt
hvad Sing-Tschang förklarade, när de trädde in i den, låg föga mer
än tio mil från Tschang-Wos befästa plats. De begåfvo sig
genast till ett värdshus, och Ah-Sam, som för säkerhets skull tilläts
vara »ordförande» vid dylika tillfällen, upprepade ännu en gång
med flytande tunga historien om den förödda landtgården och sin
afsikt att finna arbeta hos den välbärgade onkeln i Gensam.
Värdshusvärden, en beskäftig liten kines, tycktes enligt Bobs
uppfattning ge vandringsmännen en orolig varning, och när de
fortsatte samspråket, bildade de öfriga gästerna i värdshuset en grupp
och deltogo med mycken vältalighet däri. Bob satt på den
väggfasta trädivanen, under hvilken varmluftröret löpte, och önskade
af allt hjärta, att han kunnat förstå hvad som sades. Men
samtidigt måste han göra sitt bästa för att förefalla döf och stum
genom att ifrigt mumsa på den mat, som sattes framför honom,
och med ett fånigt stirrande låta ögonen fara omkring i rummet.
Längre fram fick han af Ah-Sam veta hvad samtalet rört sig
om. När världshusvärlden hörde, hvart vandringsmännen ämnade
sig, hade han uttryckligen varnat dem för att komma den
mandschuriske röfvarens fästning för nära.
De öfriga gästerna instämde. De voro till större delen
bönder från grannskapet, och det sätt, hvarpå de talade om
Tschang-Wo, visade, hvilken förfärlig skräck de hyste för honom. De
vågade ej ens nämna honom direkte vid namn, utan talade om
honom medels omskrifningar, i det de ömsom kallade honom
Bergstigern, Vilde mannen från klyftorna och Den enörade djäfvulen.
På tio mils omkrets rundt hans tillhåll hade hvarje
människoboning jämnats med marken. Ingen främling, som förirrade sig in
på detta område, slapp undan med lifvet. Om en inkräktare
fångades, dödades han på fläcken, och hans lik kedjades fast vid
en påle till skräck och varnagel. Afrättningssättet var det
långsamma och plågsamma, som är vanligt i Kina: offret korsfästes.
Faran var större än vanligt just i dessa dagar, ty Bergstigern
hade helt nyligen återvändt till sin kula uppe i bergen, lastad
med byte taget från dem, som stupat — ett stort slag, hvilket
utkämpats längre nedåt floden. Ryssarna, de hatade barbarerna
västerifrån, hade segrat, väsentligen tack vare den Vilde mannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
