Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. En stum kines
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast lyckades, var det aldrig värdt att tänka på ett upprepande
med bättre resultat.
Bob såg sig oroligt omkring. Under någon tid hade
stigen gått fram öfver lös, stenig mark, omväxlande med små
grupper af tvinande förkrympta träd, där regnflödena sköljt ned jord
i håligheterna. Dungen närmast det ställe, där Bob nu var,
bestod af några ruggiga martallar, som i den sena mandschuriska
våren knappast börjat röja några tecken till förnyad växtlighet.
Den glesa dungen skulle i alla händelser visa sig vara ett högst
opålitligt gömställe, ty den skulle naturligtvis genast genomletas
af förföljarna. Men en halfmil längre bort upptäckte han en smal
vattenfåra, som ringlade sig i sick-sack i nästan rät vinkel mot
deras stråt. Det var en bergbäck, som så svällt upp af islossning
och regn, att den skurit sig en flere fot djup bädd utmed
sluttningen. Utom just där den korsade gångstigen doldes den af
den öfverhängande strandbrädden.
När Bobs ögon föllo på den urgröpta smala flodbädden,
fick han plötsligt en idé. Påskyndande sina steg ilade han i
spetsen för de andra fram till den och fann, att på andra sidan
därom låg en sträcka fuktig, men bevuxen mark, som ledde upp
till en oregelbunden grupp klippor något till vänster om stigen.
Dessa klippor utgjorde de sista utlöparna af ett vidsträckt område,
som karaktäriserades af stora kullerstenar, skilda af smala,
slingrande skrefvor och klyftor.
Utan att säga sina följeslagare hvad han hade i sinnet
vadade han genom forsen, hvars vatten ännu var iskallt, och steg
upp på den våta, dyiga marken. De bägge kineserna följde
honom; alla tres fotsteg bildade djupa intryck i mossan, hvilka
genast fylldes af vatten. De kommo fram till de stora stenblocken
på andra sidan, men i stället för att fortsätta i samma riktning,
hvilken skulle fört in bland de ogästvänliga kullerstenarna, tog
Bob tvärt af till vänster, beskref en ungefärlig halfcirkel och kom
tillbaka till forsen.
Hans följeslagare trafvade på strax efter honom, utan att
säga ett ord, undrande hvad hans mening var och säkra på, att
detta vandrande i deras egna spår ej skedde utan något viktigt
ändamål. Nere i den smala flodbädden, där vattnet gick honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
