Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. En stum kines
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan till knäna, vandrade han med så snabba steg som möjligt,
korsade sina egna spår och fortsatte marschen omkring
hundrafemtio alnar på andra sidan, tills han kom till en punkt, där
strandbrädden på högra sidan var låg och knappast höjde sig
öfver vattnets nivå.
Där lämnade han det våta elementet, och klifvande öfver ett
litet träsk höll han sig fortfarande åt höger, tills han nästan åter
kom fram till stigen, mer än hundra alnar från forsen. Han hade
sålunda beskrifvit en fullständig cirkel och kommit fram till en
punkt, där bergsluttningen höjde sig brant öfver stigen och var
beströdd med åtskilliga fallna träd, som ryckts upp med roten
eller kastats öfver ända af den senaste höstens stormar.
Smygande sig framåt med den största försiktighet, i skydd
af de stormknäckta stammarna och de få träd på rot, som
elementerna skonat, anlände det lilla sällskapet till en punkt, belägen
nästan omedelbart ofvanför stigen, men fullständigt skyddad för
att ses af någon nedanför. Där lade de sig ned, våta och frusna,
och väntade under tystnad.
Två minuter hade knappast förflutit, när de hörde snabbt
tramp af fotsteg på den steniga stigen och en mans tunga
andhämtning. Bob tittade försiktigt fram och såg, att det var deras
mandschuriske förföljare. Han vandrade raskt framåt på sina
träskor, men tycktes förbryllad öfver att med ens ha förlorat de tre
vandrarna ur sikte. Han såg ej upp; han skulle i själfva verket
aldrig ha anat gömstället ofvanför honom, ty direkte från stigen
skulle ingen ha kunnat uppnå det utan att ses af honom.
Flåsande och svettig hade han nätt och jämt hunnit passera
dem han sökte, då Bob hörde smattrandet af hofslag, som
närmade sig. Några ögonblick senare sprängde en skara ryttare fram
öfver krönet af en kulle ett stycke på andra sidan stigen och
styrde rakt på mandschuren, som stannade, häftigt vände sig om
och blef stående med afvaktande hållning.
Med ett styng af oro såg Bob, att den främste af ryttarna
var Tschang-Wo själf. Äfven Sing-Tscheng kände igen sin gamle
fiende; Bob hörde honom draga häftigt efter andan och blef ett
ögonblick rädd att ett ofrivilligt utrop skulle förråda honom. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
