Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Tigerns kula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid lif; mänskligt medlidande, tacksamhet och hängifvenhet alstrade
i förening hos honom en namnlös längtan efter att kunna rädda
vännen, men med denna längtan mängde sig en känsla af
maktlöshet, och all energi tycktes som förlamad.
Ah-Sam hade fixerat honom med sina sneda, uttryckslösa ögon.
En stund hade han under tystnad stått bredvid sin herre,
iakttagande hvarje skiftning, som gled öfver hans trötta drag.
Slutligen vidrörde han lätt hans arm.
— Massa ingenting kunna göra. Allt bakvändt den här
gången — allt omöjligt!
Bob spratt till som om någonting stuckit honom. Orden
voro endast ett eko af hans egen nedslagna sinnesstämning, men
de eggade honom till den häftigaste motsägelse.
— Omöjligt! upprepade han hest. — Ingenting är omöjligt!
Vi må väl förut ha gjort ting, som alla andra skulle kallat
omöjliga! I klyftan — vid klostret! Sådant kan göras omigen. Jag
skall in i röfvarnästet därborta. Så fort det börjar bli mörkt,
skall jag bege mig dit och hitta på något sätt. Vi ha inte
kommit hela denna väg hit för att vända om igen utan att ens göra
en ansträngning. Försöka skola vi åtminstone, Ah-Sam — försöka!
— Mycke bra, massa, försöka — inte vara rädd!
På sitt kalla sätt, som alltid förblef sig likt, meddelade han
Sing-Tscheng hvad hans herre sagt. Tjuntjusen grymtade bifall;
han själf såg sig ingen utväg, men det gjorde mindre;
engelsmannen hade skrämt Tschang-Wos mandschurer med förbannelser
ur en mässingstratt, och han var redo att följa den engelsmannen
hvart det bar...
— Det låter höra sig, sade Bob gladt. — Om Gud vill, så
hitta vi ändå på någon utväg.
Han väntade, tills det blef skymning, han tänkte och
grubblade och hvälfde planer...
Den första åtgärden måste gå ut på att närmare taga reda
på läget — utspionera borgens omgifningar, i synnerhet klyftan.
Han beslöt att ensam åtaga sig detta värf; risken att upptäckas
skulle vara tre gånger så stor, om han toge med sina följeslagare
Han undrade, huruvida månen skulle lysa; utan den kunde han
upptäcka föga eller ingenting, men med den kunde han riskera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
