Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Tigerns kula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att själf bli sedd. Eftermiddagen hade varit mulen; en fuktig vind
hade drifvit upp regnmoln, men töcknet lättade här och där, och
de nyckfulla glimtar han skulle kunna vänta, sedan månen gått
upp, skulle tjäna hans ändamål bättre än ett stadigt och
ihållande sken.
Det var ännu icke mörkt, men ganska skumt, när han begaf
sig åstad.
— Vänta här, tills jag kommer tillbaka, sade han till
Ah-Sam — Bli ni upptäckta, så rädda er bäst ni kan.
Han smög sig försiktigt utför den långsträckta sluttningen.
Busksnår, jordkullar, håligheter i marken skyddade honom ganska
länge. Ett bälte af lågvuxna träd tycktes kanta klyftan; kunde han
bara komma fram till det, ansåg han det värsta undangjordt.
Han kom fram till det, gick därigenom och fann, att det
ej sträckte sig ända fram till klyftans rand; en kantremsa på några
alnar hade någon gång fordom blifvit afröjd, men höll nu på
att beväxas med småskog.
Han lade sig ned på magen, kröp bakom en tjock dunge
och fann sig framme vid randen. Några ögonblick väntade han,
undrande huruvida, när han rörde på sig, hans ljust grågula
kläder urskilts från fästningen. Från andra sidan hörde han ljudet
af många röster, en hästs gnäggande, slamrandet af metall. Men
ingenting förmärktes, som tydde på någonting ovanligt, och
makande sig ytterligare framåt, men dock hållande sig så mycket
som möjligt inom skyddet af busksnåret, tittade han ned öfver
branten.
Klyftan var djup, djupare än han tänkt. Äfven i skymningen
kunde han se dess motsatta sida och borgens murar, men
klyftans botten förmådde han ej urskilja. Han hörde endast vattnets
forsande öfver klippgrunden långt nere i djupet och tyckte sig
nätt och jämnt uppfånga skymten af en då och då uppsprutande
kaskad af hvitt skum.
Midt framför honom reste sig fästningens dystra mur. Bob
mönstrade den oroligt för att möjligen upptäcka en vaktpost, men
någon sådan fanns ej. Han förstod, att ingen behöfdes.
Nedanför borgen sänkte sig marken hastigt i flere afsatser,
hvar och en åtskilliga alnar hög, nedåt randen af klyftan; därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
