Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Vid fiendens port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgångspunkten, skulle han åter svänga tvärs öfver ravinen och
på så sätt skulle pendelrörelsen fortfara, tills han komme att stanna
lodrätt under järnbjälken.
Han skulle då antingen nödgas klättra uppför de åttio foten
rep, tills han nådde järnstången, eller släppa sig de tvåhundra
foten rakt ned till klyftans botten. Och ännu en fara hotade.
Under återsvängen skulle det kunna hända, beroende på repets
skakningar, att den hängande ej fördes tillbaka rakt in i skrefvan, utan
stötte mot dess naggade, skrofliga kant, kanske med sådan
våldsamhet, att följden blefve bedöfning, lemlästning eller till och
med döden.
Klart var, att experimentet skulle vara fullt af faror, men det
var detta otroligt djärfva vågstycke, som Bob föresatt sig att
pröfva på.
Ett nödvändigt försiktighetsmått kunde åtminstone vidtagas i
förväg. Det bestod uti att utröna, hur mycket rep som behöfdes.
Sedan han för sina bägge ledsagare förklarat, hvad han hade
i sinnet, afbröt han deras förfärade utgjutelser genom att låna ett
par af deras öfre klädespersedlar, och dessa virade han ihop till
ett mjukt knyte. In i knytet packade han några tunga stenar och
band fast det hela vid repet. Därefter, när månen göt ett svagt
skimmer öfver motsatta sidan af ravinen, öfverlämnade han byltet
åt Ah-Sam och begaf sig i riktning mot järnbjälken.
När han kommit dit, lyfte han handen som en signal åt
kinesen att släppa taget om byltet, och så iakttog han oroligt
repets svängning. Det susade genom skrefvan, tvärs öfver ravinen
och stannade ögonskenligen en aln från platformen; sedan svängde
det, tillbaka, starkt vibrerande och snurrande och nätt och jämt
undgående skrefvans hörn. När det omsider närmade sig
utsprånget, fångade Ah-Sam det förmedels en krökt trädgren. Dess
osäkra återsvängning ingaf Bob en viss ängslan, men han
resonnerade som så, att lastadt med den större tyngden af en människa
skulle repet sannolikt ha stigit högre och gjort en mera direkt
sväng bakåt.
Experimentet utföll alltså tämligen tillfredsställande, och
sedan utvecklade Bob för sina bestörta åhörare, hvad han
ämnade göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
