Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Vid fiendens port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han ville själf våga försöket — i byltets ställe. Om han
komme helskinnad öfver, ämnade han fästa repet vid krampan och
göra en förberedande undersökning af gångstigen, som från
platformen ledde uppåt. Om han behöfde hjälp, skulle han gå
tillbaka och lossa på repet, som då skulle svänga tillbaka till en
ställning lodrätt under järnbjälken. Under tiden skulle Ah-Sam
försiktigt krypa ut till yttersta ändan af platformen, alldeles under
järnbjälken; han skulle söka fatta tag i repet, när det kom
svängande, gå tillbaka till inre ändan af skrefvan och svänga sig tvärs
öfver den stora klyftan på samma sätt som Bob gjort.
Å andra sidan, om Bob fann, att ingenting kunde göras
från platformen, eller om han blefve upptäckt, skulle Ah-Sam med
revolvern betäcka hans reträtt.
— Hvad Sing-Tscheng göra hela tiden? frågade Ah-Sam,
när han fattat, hur han själf skulle bete sig.
— Han får stanna här så länge. Säg honom det.
När höfdingen fick detta klart för sig, blef han mycket
förgrymmad och började högljudt protestera.
Bob tystade honom genast. Han förstod, att om han skulle
kunna bereda sig inträde i borgen, skulle en dyrbar tid förslösas,
om han måste ge befallningar till Sing-Tscheng genom Ah-Sam.
Och om två män voro ur stånd att nå sitt ändamål, var det föga
troligt, att tre skulle lyckas.
Han ansåg det icke nödvändigt att inlåta sig på några
närmare förklaringar med höfdingen, men han ställde honom till
freds genom att lofva, att om Ah-Sam lyckligt och väl kom öfver,
skulle han få intaga kinesens plats längst inne i skrefvan och
noggrannt hålla utkik om det möjligen blefve nödvändigt att betäcka
de bägge andras reträtt från den motsatta sidan.
Allt var nu färdigt. Men Bob väntade i nära en timme, tills
månskenet föll klart på den framspringande klipphällen och
järnkrampan därofvanför.
Då reste han sig, satte högra foten i den repögla, ur
hvilken han tagit bort försöksbyltet, och ställde sig på hällen, med
högra handen stadigt gripande om repet. Det var ett ångestfullt
ögonblick. Han kände en plötslig rysning ila genom hela
sin kropp, medan han tvekade vid randen, seende ned i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
