Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Vid fiendens port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarta afgrunden under honom och kännande, att lif och död nu
bokstafligen hvilade i hans egna händer.
Men denna tvekan varade blott ett par ögonblick. Med en
beslutsamhet och en tillitsfullhet, som i och för sig utgjorde en
bön, slöt han hårdt läpparna, drog repet stramt och lät sig falla,
medan hans ledsagare med återhållen andedräkt gåfvo akt på
honom. Det kändes en liten knyck just som han föll, men det
tycktes dröja en evighet, innan den snabba rörelsen genom luften
började saktas utaf, vid det att svängen tog riktning uppåt.
Plötsligt, just som han kände, att rörelsen stod i begrepp
att afstanna, såg han järnkrampan strax till höger öfver sitt
hufvud.
Han gjorde ett par häftiga knyckar uppåt och åt sidan för
att kunna komma åt den med sin lediga vänstra hand — han
rörde vid den med yttersta fingerspetsarna. Då blef det slaknande
repet åter stramt; han föll hastigt nedåt, kände en häftig knyck,
när repet befann sig på lägsta punkten af sin bana, snurrade rundt
och rundt, snuddade på kanske en tums afstånd från bergväggen
och sköt uppåt mot platformen.
Han fick endast tid att undra, huruvida Ah-Sam skulle kunna
hinna fånga honom med sin lasso, när repets svängningar
afstannade och han ånyo begynte störta nedåt. Det kändes, som om
någontig snördes samman i veka lifvet på honom, och det stack
till af smärta. Men så, till hans lättnad, men äfven till hans stora
besvikenhet, halades han med några kraftiga tag in, och andlös,
utmattad, bedöfvad hamnade han åter på platformen bredvid
Ah-Sam.
När han åter blifvit i stånd att närmare iakttaga sin
omgifning, fann han, att Ah-Sam vid det ena af de stadiga ungträden
fastgjort den repända, medels hvilken han halats in. Om icke
denna försiktighetsåtgärd vidtagits, hade de två männen på
platformen knappast kunnat hejda hans fall, utan hade troligen själfva
hufvudstupa dragits ned i afgrunden.
Det var klokt gjordt af er, sade Bob till Ah-Sam. —
Nu ska jag försöka omigen.
— Nej, nej, svarade Ah-Sam. — Massa för mycke ansträngd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
