Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Vid fiendens port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ah-Sam försöka den här gången, massa väl inte kunna göra
allting, heller?
— Det ska nog bli din tur så småningom. När jag hvilat
mig en stund, skall jag göra om försöket. Ty jag bör kunna gå
i land därmed. Nästa gång skall det inte förefalla så konstigt
och jag behöfver inte tappa andan fullt så mycket.
Han väntade, tills han fullständigt återhämtat sig efter sin
senaste erfarenhet, som, ehuru den endast räckt några sekunder
varit ytterst pröfvande. Därpå steg han upp för att göra sitt
andra försök.
Denna gång satte han vänstra foten i öglan och fattade om
repet med motsvarande hand, så att den högra blef fri. Han gaf
sig sats med högra foten och tog språnget nedåt afgrunden. Han
genomgick samma följd af sensationer; skillnaden var dock den
att han nu var mera förberedd på hvad som komma skulle och
mera obehindrad i sina rörelser, när det kritiska ögonblicket kom.
Där var återigen järnkrampan, äfven denna gång, på höger
sida; han sträckte ut armen så snabbt han kunde, snuddade vid
järnet, fick fatt i det, grep ett säkert tag. Just som han gjorde detta,
kom hela hans kroppstyngd att hvila på högra handen. Men
denna starka påkänning varade blott ett ögonblick, ty i det han
instinktmässigt sträckte ut högra benet, nådde han kanten af
platformen, och med en häftig knyck framåt stod han helbräjda, men
andlös, på den fasta klippgrunden.
Efter att ha väntat några ögonblick för att förjaga känslan
af svindel, befriade han sin vänstra fot ur repet. Han gjorde
fast ändan vid krampan och började försiktigt vandra uppåt
stigen.
Den var bredare än den förefallit från motsatta sidan af
ravinen. På den punkt, där stigen tyckts försvinna in i berget, såg
han nu, att den löpte in i en låg, tunnelliknande gång. Med
varsamma steg gick han in i den och fann snart, att han kommit
fram till en smal stentrappa. Det var kolmörkt omkring honom.
Med händerna lätt berörande väggen trefvade han sig fram
görande ett uppehåll på hvarje trappsteg, orolig, misstänksam med
hörseln spänd till det yttersta för att uppfånga hvarje ljud och
ögonen spejande för att upptäcka en skymt af ljus ofvanför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
