Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Vid fiendens port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som brann i en fördjupning i muren midt framför en väl
förbommad dörr. En minut stod han stilla; därpå gick han
försiktigt vidare, tills han kom fram till dörren. Han lyssnade; han
dristade sig till att lägga örat mot trävirket — intet ljud. Han
väntade ännu en liten stund, tvekande, huruvida han skulle
fortsätta eller vända om. Till sist, med pulsar, som klappade mycket
hårdt, gick han vidare förbi dörren, ända tills han kom ned till
trappans fot.
Han märkte nu, att han stod i en trång korridor, med
mattbeläggning under fötterna. Mörker rådde, utom vid den bortre
ändan, som var matt upplyst af ett dunkelt sken, tydligen reflexen
af något ljus på andra sidan hörnet. Närmande sig med
försiktiga rörelser kom han fram till en punkt, där korridoren gjorde
en tvär vändning åt höger.
Han sjönk ned på golfvet, och sedan han lyssnat för att
förvissa sig om, att ingen nalkades, vågade han titta rundt om
hörnet.
Vid korridorens ända såg han en halföppen dörr, genom
hvilket ljuset strömmade, och nu hörde han ett lågt sorl af röster
samt på afstånd ett svagt slammer liksom af kokkärl. Till vänster
om sig hade han en massiv dörr, förstärkt med järnplattor. Den
var stängd. Bob förmodade, att han följt en gång, som ledde
rundt tornets inre mur och att järndörren var hufvudingången till
tornet från den i midten af den vidlyftiga byggnaden belägna
borggården.
Till höger, midt emot denna dörr, såg han en bredare
korridor eller vestibul, upplyst af en stor oljelampa. Han steg
varsamt upp och tittade om hörnet; korridoren slutade med en
annan dörr, rikt behängd med sidenväfnader.
Han väntade ett ögonblick. Om någondera dörren plötsligt
kastades upp, var han förlorad. Han nästan fruktade, att någon
skulle höra hans hjärta slå, så vildt bultade det. Men här var
icke mycken tid att besinna sig. Risken var stor, men han hade
också ett stort mål i sikte. Han steg in i korridoren och smög
sig framåt mot den sidenbehängda dörren.
I det han lyfte på förhänget, såg han, att dörren stod en
smula på glänt. Han höll andedräkten, när han tittade in och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
