- Project Runeberg -  KOBO - Berättelse från Rysk-Japanska kriget /
311

(1905) [MARC] Author: Herbert Strang Translator: Karin Jensen - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Vid fiendens port - XXV. Nemesis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det betydde föga för Bob, att han ej kunde förstå hvad
tataren sade eller hvad Kobo svarade med en tunn, hes stämma
nätt och jämt hörbar. Han uppfattade ett gäckande tonfall hos
Tschang-Wos röst och såg muggen hållas fram mot Kobos
ansikte, några tum från hans mun. Han såg Kobos hufvud röra
sig af och an i en långsam skakning, liksom för att gifva ett
nekande svar, och han förstod, hvad det var för slags tortyr hans
vän fått undergå i dessa långa veckor. Han hade icke fått något
vatten, och en bräddfull bägare bjöds honom nu, för att han
skulle duka under för frestelsen och förråda sitt land.

Uppträdet varade i ett par minuter — Tschang-Wos kalla
metalliska stämma tilltalade den nära nog vanmäktige japanen
Kobo mumlade sitt ståndaktiga nekande, och mandschuren stod
kvar och räckte fram sin bägare med kyligt, läskande vatten.

Men plötsligt tog det slut. Tschang-Wo, hvars anletsuttryck
ej ett ögonblick förändrades, vinkade med handen, och vattnet
togs bort. De bägge fångvaktarna svängde Kobo rundt, och i
samma sekund som Bob drog sig bakåt, uppfångade han en skymt
af sin väns ansikte.

— Gud i himlen! mumlade han, och hvit ända ut på
läpparna gick han sakta öfver mattbeläggningen bort till foten af
trappan.

XXV.

Nemesis.



Bob steg uppför vindeltrappan och förbi den nu på vid
gafvel stående fängelsedörren, tills han kom till en plats, där han,
själf osedd, kunde se.

Efter honom, med långsammare steg, kommo mandschurerna
vandrande med sin utmärglade, vacklande fånge. De släpade
honom in i rummet, stängde och bommade för dörren efter honom
och gingo åter ned dit, hvarifrån de kommit.

Bob väntade, tills ljudet af deras fotsteg dött bort; sedan
gick äfven han ned igen. Om han skulle kunna utföra sitt värf,
måste han inprägla rummens och gångarnas läge så noggrannt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kobo/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free