Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bob vandrade vidare, ända tills han kom till dörren åt
köket. Den stod halföppen, och när han tittade in, öfverraskades
han oangenämt af att se, att de tre män, som fyllt fångvaktares
åligganden, sutto fördjupade i ett parti go; de två spelade, och
den tredje såg på. Han önskade, att de hade legat i sin söta
sömn. Knappt vågande draga andan stod han orörlig kvar ute i
korridoren, under en tid, hvilken tycktes honom timslång, redo
att fly eller strida, allt efter som omständigheterna skulle erfordra.
De spelande voro ytterst upptagna af spelet och utbytte blott
då och då enstafviga ord. De spelade utan tvifvel om pengar
och insatsen var af högt värde för dem.
Den som såg på, samme man, som kommit på Tschang-Wos
kallelse, skilde sig slutligen från de bägge andra, drog sig undan
i en vrå nära dörren till husbondens rum och kröp ihop på sitt
nattläger. Bob uppgaf en ohörbar suck af lättnad. Men de bägge
andra spelade vidare; när skulle detta oändliga parti taga ett slut?
Minuterna drogos ut till åtminstone en timme, innan den
ene af männen plötsligt reste sig med ett argt utrop, grep sin
motspelare och knackade hans hufvud några duktiga tag i golfvet.
Sedan han på detta sätt hämnats sin förlust, drog han sig bort till
sitt hörn, bredde ut sin filt och beredde sig gå till hvila.
Segraren, en mycket mindre karl, fann sig med en tålig
axelryckning i den hårdhändta medfarten, gned sitt hufvud och
knöt in den obetydliga spelvinsten i en påse, som han drog fram
någonstädes inifrån sina kläder. Sedan lade äfven han sig att
sofva och lät lampan brinna.
Så snart tung andhämtning och snarkningar i tre olika
tonarter förkunnade, att alla somnat, återvände Bob till Ah-Sam. Han
hviskade några ord till honom, hvarefter båda gingo på tå
korridoren framåt, tills de kommo till köksdörren. Ah-Sam gick
ensam in. Några minuter förflöto; därpå kom han tillbaka ut i
gången och räckte Bob en mjuk klädtrasa och en repstump. Själf
hade han äfven försett sig med dylika.
Bob uttryckte med miner sitt gillande af tjänarens lugna och
rådiga förfaringssätt, och bägge två gingo in i köket.
Den groflemmade figuren, som låg närmast Tschang-Wos
dörr, skulle tydligen bli den svårhandterligaste af de tre, och Bob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
