Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kinesen sprang efter ett ögonblicks tvekan för att uppfylla
sin herres befallning. Bob ilade vidare, tumlade fram genom den
mörka tunneln; utför gångstigen, ned mot platformen.
Då såg han, att en repstege hängde ned från järnkrampan.
Tschang måste ha haft den hängande i beredskap i korridoren
eller i någon af trapporna och ryckt den till sig, medan han
sprang. När Bob kom ut på den smala platformen stod banditen
med ansiktet vändt mot honom, just i beredskap att taga det
första steget nedåt.
Men med den snabbtänkthet, som ständigt gjort honom så
goda tjänster, insåg han i en blink, att, väl på repstegen, skulle
han vara på nåd och onåd öfverlämnad åt sina förföljare, som
skulle kunna kapa af repet och inviga honom åt ohjälplig
undergång.
Han tog ett språng, fick tag i det rep, hvarmed Bob svängt
sig öfver krampan och störtade sig med ett förtviflans mod, som
ej kunde annat än väcka Bobs beundran, från platformen ned i
afgrunden, just som Bob var blott en armslängd från honom.
Bob stannade vid randen, följande med stel blick den
svängande gestaltens hemska och obändiga rörelser. Den snuddade
ej en tumsbredd från ett af klyftans tandade utsprång och
snurrade rundt och rundt vid ändan af repet. Därefter, när
hastigheten minskades under svängningen uppåt och slutligen afstannade
för att börja pendelrörelsen bakåt, fick Bob syn på en annan
gestalt, en nedhukad figur på den flata hällen under järnbjälken —
det var Sing-Tscheng, som i enlighet med sina instruktioner
tillbragt hela den långa natten i tyst och tålig förväntan på samma
plats, där Ah-Sam förut suttit.
Solen höjde sig just öfver bergen midt emot, så att Bob
kunde se tjuntjushöfdingens ansikte och uppfatta dess vilda
uttryck af hat och raseri, när han blickade ut öfver afgrunden på
den svängande gestalten nedanför. Högra handen höll han hårdt
om revolvern. Bob fick en ingifvelse att ropa på honom och
bedja honom skona den mellan himmel och jord hängande, men
icke väl hade han haft tanken, förrän han insåg det fåfänga
däruti. Ingenting kunde nu komma emellan jägaren och hans byte.
Dramat måste spelas till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
