Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under tiden hade det vid järnbjälken fastgjorda repet tungt
svängt af och an en stund, innan rörelsen nästan fullständigt
afstannade. Då, omedveten om det af hämndlystnad glittrande
ögonpar, som iakttog honom uppifrån, började mandschuren klättra
uppför repet, långsamt, mödosamt, ytterst försiktigt, ty han kände
väl till klyftan och dess stenfyllda botten tvåhundra fot längre
ned. Fot för fot äntrar han upp, ytterligare trettio fot, och han
är räddad.. Då får han plötsligt syn på den nedhukade fienden
på klipphällen öfver hans hufvud.
Han hejdar sig i sin klättring och slingrar benen kring
repet för att bereda de ansträngda armarna någon lättnad. Några
ögonblick förblir han i denna ställning, och Bob, hvars blick är
som nitad fast vid hans ansikte, ser ej en skymt af sinnesrörelse i
de trotsiga dragen. Ofvanför sig har han en dödsfiende, som aldrig
skall visa förbarmande, under honom gapar den hisnande
afgrunden med dess botten af hvassa klippspetsar.
Bägge alternativen äro ohyggliga. Att släppa sig ned är den
vissa döden; att äntra vidare uppåt är att möta en beväpnad
fiende. Men en människa kan förfela sitt mål — utsikten är
härvidlag lika med ungefär en mot en million. Det är Tschang-Wos
enda möjlighet, och han tillgriper den.
Han klättrar upp ytterligare några fot; ögonen mötte nu
utan att blinka den väntande fienden. När han läser deras uttryck
af oblidkeligt hat, stannar han åter. I detta ögonblick knallar ett
skott, och bakom Bob flyger en svärm fåglar med flaxande vingar
upp i luften, nästan öfverröstande det skri af smärta, som utstötes
af den hängande gestalten. Han har släppt taget med sin högra
hand — högra armen faller hjälplöst utefter sidan.
Han svänger rundt, alltjämt gripande om repet med vänstra
handen, fastän han vet, att han med blott en hand aldrig blir i
stånd att klättra upp. En half minut hänger han på detta sätt,
långsamt svängande af och an. Men den vänstra armen förmår
ej längre uppbära kroppstyngden, han släpper sitt tag och störtar
utan ett ljud ned i den gapande klyftan.
Ett ögonblick senare hördes en skarp gevärsknall från
borgmuren ofvanför Bob, följd af ett oredigt sorl af ropande stämmor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
