Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Gamla vänner och nya framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkningarna af den plötsliga hettan. Han var sanslös, när han kom
fram till general Kurokis kvarter, och doktorn, som undersökte
honom, såg allvarlig ut.
Det dröjde några dagar, innan Bob återfick medvetandet,
och ehuru doktorn lofvade fullständigt tillfrisknande, förklarade
han, att detta dock komme att draga ut på tiden och först och
främst betingades af fullständig hvila. Han förbjöd på det
bestämdaste Bob att under de närmaste månaderna tänka på aktiv
tjänstgöring.
— Men jag måste tillbaka till flottan, protesterade Bob. —
Jag är ju ett slags desertör, och fastän jag ej kunde hjälpa, att
jag blef tillfångatagen, och allting annat har varit en följd däraf,
kan jag ändå inte låta bli att känna mig skyldig, när jag åter
anmäler mig hos amiral Togo.
— Det skall ni rakt inte göra. Vi äro långt ifrån kusten;
i alla händelser ha vi inte råd med att afvara en kryssare för att
frakta er till Port Arthur, och äfven om vi det kunde, skulle jag
ändå inte låta er fara.
— Hvad skall det bli af mig, då? Jag kan inte följa med
armén, och jag har sannerligen ingen lust att bli kvarlämnad i en
mandschurisk by.
Doktorns svar afbröts därigenom att general Kuroki själf
trädde in. Efter att ha hälsat på Bob tog generalen doktorn
afsides, och under några minuter stodo de och samspråkade med
hvarandra. De talade på japanska, och med sjuklingens otålighet
kände sig Bob förtretad öfver att vara föremålet för ett samtal,
som han icke kunde följa med. Slutligen vände sig general
Kuroki till honom och sade:
— Jag hör, att ni önskar återförena er med flottan, herr
Fawcett. Det är en önskan, som gör er all heder, men doktorn
har fullkomligt rätt: ni får ej tänka därpå. Ni behöfver
emellertid ej vara bekymrad för er uppehållsort, ni skall slippa bli
hänvisad till mandschurernas ömma omsorger. Jag skall skicka er
till Yokohama.
— Jo, förlåt, återtog han, när Bob började protestera, det
fullt bestämdt; ni kommer att bli eskorterad till Chemulpo så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
