Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Gamla vänner och nya framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet sett — att ni skulle bli mig en utmärkt kompanjon. Ni
känner landet, om vi skulle få afsättningsort här, har fått praktisk
utbildning — har inte slösat bort för mycket tid på döda språk,
hva’? Och hvad som är allra viktigast — ni har ett klartänkt
hufvud och jag håller vad om att ni inte är rädd för arbete.
Om ni därför är hågad, så ingå vi en öfverenskommelse. Eller
hvad säger ni?
— Jag mottar ert anbud med stort nöje, sir, sade Bob med
högre färg på kinderna och glänsande ögon. — Jag har alltid
velat lefva ett verksamt lif, och —
— Topp! sade amerikanen, återgående till sitt vanliga
lakoniska uttryckssätt. Fru Pottle strålade af välvilja genom sina
glasögon, och Bobs blick sökte Ethels.
Några dagar senare styrde en af Pacific-Mail-bolagets ångare
för full maskin tvärs öfver oceanen från Yokohama mot San
Francisco. På däcket satt en grupp af tre personer — de samma
tre, som bildat ett litet sällskap på resan ut till Nagisaki för sju
månader sedan.
Morton och Desjardins hade, när de sågo, att deras utsikter
att få se någonting af det verkliga kriget ej ljusnat, begärt att bli
hemkallade, och de befunno sig nu på återvägen, som de togo
öfver Newyork. Bob, som sjukpermitterats af japanska regeringen,
hade antagit en inbjudan att tillbringa några veckor hos herr
Charteris i San Francisco. De tre lågo bekvämt tillbakalutade i
sina korgstolar på däck, då en fjärde gestalt sågs långsamt komma
vandrande trappan uppför.
— Nå, Schwab, står det bättre till nu? ropade Morton.
— Tacker, herr Morton, jak har vat man kaller det ganske
drägligt. Den sjösjuka lämner mig nu tämmelig i fred. Jak
börjer rent af att njute en schmule.
— Ah, den vackra sol, det vackra haf! utbrast fransmannen
hänförd. — Jag ser upp i den blå förtjusande sky ofvanför, och
det kommer mig känna hela den värld som poesi.
— Åh skräp! fnös Morton på sitt rättframma sätt.
Ursäkta mig, ni har allt bra små fordringar för att komma i poetisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
