Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Gamla vänner och nya framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Bob Fawcett! — Fru Pottle nästan tjöt af skratt. — Du
är en gammal fårskalle, Andrew. Nej, herr Schwab, herr
Hildebrand Schwab, som nyss försökte tjusa till mig med ett tyskt
konversationslexikon. Det var det dråpligaste jag någonsin varit
med om.
Herr Charteris grymtade.
— Har väl reda på, att salig Isidore lämnade åtskilligt efter
sig, kan jag tro.
— Du är inte särdeles artig, käre Andrew. Herr Schwab
kallade mig »ett vackert feremål» och blef kär i mig, därför att
han vid ett tillfälle måste hjälpa mig uppför den smala trappan
— »skjute på»! — nyss när jag kommit ombord. Och då blef
han forelsket! Oh!
Hågkomsten alldeles öfverväldigade fru Pottle; hennes
vördnadsbjudande dubbelhaka darrade, och hon skrattade tills hon
kiknade.
— Jag råder dig att ta litet lugnande droppar, Jane, sade
herr Charteris. — Sinnesrörelse är farlig — vid din ålder.
— Vänta ett ögonblick, Andrew, sade hans syster, då han
redde sig till att klättra uppför lejdaren. — Du trodde, att Bob
kanske låtit fresta sig af Isidores sparade slantar? Du är blind
som en flädermus för allt annat än dina välsignade affärer. Låt
mig då inviga dig i en hemlighet, sir Bob är upp öfver öronen
förälskad i Ethel.
— Hvasa?
— Och Ethel, fastän hon naturligtvis inte vill medge det,
är — är — jaha —
— Hvad för slag?
— Just precis, sade fru Pottle med mera känsla och
öfvertygelse än sammanhang. — Se då inte så arg ut, tillade hon och
klappade hans arm. — Bob är en kärnpojke — honom blir du
aldrig besviken på.
— Tja, Jane, sade herr Charteris långsamt, jag måste tillstå,
att detta kom något öfverraskande. Men jag känner mig ganska
belåten. Inte tänkte jag mig någonsin, så mycket är säkert, att
Ethel skulle gifta sig med en engelsman — vanligtvis brukar hon
inte alls fråga efter sådana. Men det säger jag, karl’n får för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
