- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
18

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarsöndag (1909)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

Tjäran mjuknar i fogarna och sänder en sövande stark
och frän lukt upp mellan seglen, där vinden pressar in
så hårt, att luften tycks stå nästan stilla, dallrande av
hetta. Och nu har något annat kommit med i vinden;
något, som luktar farligt, känns farligt, hörs farligt
—-pass upp! Molnet över Kanholmarna har växt gigantiskt
på några minuter — nu brister det sönder och piskas ut i
trasiga flikar, som sakta dala ned, tunga och våta av
regn. Sjön ökar. Vågorna vräka på. Högst uppe på suden
i lovart sitta vi med skoten skärande in i händerna.

Nu mörknar det på en gång — solen går bakom moln.
I ett ögonblick blir allt så ödsligt, så tomt och grått.
Vinden tjuter så underligt i riggen. Sjön mörknar,
skummet lyser kritvitt; långt borta under Kanholmslandet
kommer något svart rusande på vattnet rätt emot oss —
gubben kastar om rodret, vattnet forsar in över lä
—-men ekan reser sig igen; vi ska länsa undan — för sent!
Byn är över oss med ett helvetiskt larm, seglena smälla
och braka — grund föröver! och så en röst: — I Jesu
namn! — Ner med seglena! — Vi rusa till fallena —
släck skötena! — loss! — kommer aldrig seglena ner?

— jag hoppar upp och hänger mig fast i piken — ser
i ett ögonblick bränningarna tätt nedanför oss och runt
omkring det stora tomma vattnet; vinden piskar seglena
ut över lä, naglarna brytas mot den styva duken —
äntligen ! Ut med årorna, raska på! Bränningarna dåna octi
fräsa — men efter några ändlöst långa sekunder lyder
ekan roder och vi gå klara och komma i lä bakom Rödko.
Hur, det vete Herren.

Så satte vi till seglena, rodde upp i vind; och så var
det färdigt igen. Ekan stack av som en pil; en ny by kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free