- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
19

(1918) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarsöndag (1909)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

rasande över oss. Gubben var blodröd i ansiktet,
gumman kritvit. — Stryk focken! Jag stod med fallet klart
i handen och focken föll. Det var svart både i luften
och på vattnet, vi voro mitt på fjärden och sjön fräste
omkring oss. En ångbåt stampade därute i regndiset;
röken hängde svart och tung efter honom nere över
vattnet. Gumman tittade en stund efter den — för långt
borta, sade hon.

Just som den tredje byn kom rusande över oss, satte
jag upp focken igen; låg med fallet i handen hängande
över lovart; gubben låg med ryggen över rorpinnen och
hade spjärn med fotterna över suden i lä. Regnet rök i
luften. Ekan reste sig i vädret som en piskad häst,
dansade, skakade och vacklade åt alla sidor, tills hon trycktes
ner, vräktes över, reste sig igen — hon stod för stöten!
och rusade sedan i väg, än nästan över vattnet och än
djupt nere mellan sjöarna. Så där höllo vi på en kvart,
medan byarna rasade fram över oss. — Och sedan kom
solen fram igen. Det blev ljust i luften och över vattnet

— sjöarna hävdes glittrande i solskenet och skummet
fladdrade bort i trasor. Och på en gång mojnade vinden
av; efter en stund blev det kavlugnt. Middagsbrisen var
över; solen började dala och regnmolnen drogo mörka
och trasiga bort över Harölandet.

Vita Märrn hälsades med jubel, men där tog vinden
slut. Vi måste sätta ut årorna och ro. Hela kroppen var
liksom sönderbråkad efter den spännande kampen; och
nu lyste solen lika het, tjäran droppade segt ur fogarna,
dyningarna suckade och kluckade och smackade under
oss och omkring oss. Några sirliga måsar skuro i ilande
snabba kretsar över vattnet och nå Skarpölandet råmade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochante/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free