Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärgårdsfolk (1907)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ganska få nu för tiden. Staden kommer närmare och
närmare ju fler och ju snabbare båtarna bli, och
runtom på öarna växa handelsbodar upp; kringvandrande
krämare komma också titt och tätt och gubbens feta,
röda händer stryka förgäves nästan smekande över all
prakten. Kritiken är stark och priserna jämföras med
andra krämares pris, varvid gubben obevekligen
kommer till korta. Något får han dock sälja, och när han
fram på eftermiddagen med en obeskrivligt viktig och
sjömansmässig min hissar sina lappade segel, grymtar
han ganska belåtet sitt farväl till folket, som samlats pä
bryggan för att beskåda Vikboms avfärd.
Jag hissar mina segel och gör gubben sällskap en
bit ner genom sundet, ut på den vida, solglittrande
fjärden. Kvällsolen bränner het över det djupblå vattnet
och de disigt röda stränderna, och genom luften skära
pilsnabbt tärnor och måsar. En kull skrak skriker emot
oss och sparkar i väg, nästan springande på vattnet, som
forsar dem om bröstet.
Dyningarna gå långa och tunga. — Det går sjö
därute, det blir storm, säger gubben och kikar upp mot
den molnfria, varma himmelen. Jag tar farväl och
lämnar honom. Stor. fet och frodig sitter han vid rodret
och styr sin lappade gamla skuta ut över det vida vattnet
mot de disigt hägrande öarna i fjärran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
