- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
42

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harjakt (1911)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

kronorna flammade ärggrönt i det gyllene aftonljuset,
och när jag vände mig mot väster, såg jag solen sjunka
som en stor, gnistrande klump av guld.

Söder om bergåsen gick en djup dalsänka, fylld av
ormbunkar och enris. Där brukade hararna ha sin
gång. En gärdesgård skar dalsänkan tvärs över, en
liten barrhal gångstig löpte fram genom grinden, som
var den enklaste möjliga: några långa, halvmurkna
störar att lyfta av och lägga på. Och bakom stängslet
lyste vårsäden grön som smaragd, mjuk som sammet,
djup och tät som — ja, med vilka ord skall man
beskriva den vackraste av alla syner: halvvuxen vårsäd
över vida gärden? Harar bruka förstå att uppskatta den
synen. »

Unga människor ha en egendomlig ärelystnad: att
vara jägare. Jag är också jägare. En riktig jägare med
grön rock, grön mössa, o. s. v. Även bössa har jag. Men
jag umgås, uppriktigt sagt, tämligen försiktigt och inte
utan misstänksamhet med detta föremål. Jag är inte
särdeles mordisk av mig, och det tilltalar mig inte alls,
att min vän bössan har så avgjorda tendenser att döda.
Därför brukar jag försöka övertyga mig, att det
egentligen är bara den ensamma promenaden i skogen jag vill
ha, och det ökar ju endast njutningen att ha en god,
snabb och säker kamrat i handen. Vapnet är mannens
vackraste skapelse, hans högsta ära; åt detta skänker
han mer eller mindre hemligt sin manligaste och
trognaste kärlek. Och så vidare.

Således gjorde jag bössan klar till mörksens
gärningar, innan jag slog mig ner i mossan på bergåsens
sydsluttning. Den, som sett en liten harpalt komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free