- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
45

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harjakt (1911)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

var två breda bakben, en kort stubbsvans och en liten
hjärtformig, vit fläck alldeles under svansen.

Jag satt länge kvar i den ljuvliga sommarnatten och
funderade. Det där suset i mitt blod, det där nattsvarta
begäret, som kommit rusande upp ur okända djup i mitt
innersta medvetande, den där mordiska driften, som
bultat i öronen en kort sekund med bedövande dån, det
där, som skymtat rött, blodrött, rykande rött för mina
ögon ett sällsamt ögonblick — vad var det? — Djuret!
djuret i människan! Jag hade en varg i själen, en varg
i hjärtat och krälande vargungar i alla mina nerver.

Mina händer darrade, när jag tog upp bössan och
sakta, varsamt lade ner hanen igen över patronen. Jag
hade sett spöken från hedenhös och låtit locka mig
tillbaka in i gångna tiders mörker. Mycken smuts av jorden
hade jag ännu inom mig, som jag aldrig anat. Att minnas
sådant begär med tacksamhet? Ja, mot dem som under
seklerna fört oss fram mot ett ljusare liv!

Men varför sköt jag inte? Är jag verkligen en
orkeslös drömmare, som tvekar inför en handling?

Nej! men den kanaljen hade kommit mig alldeles
för nära. Man mördar inte med bösskott på en meters
avstånd. Åtminstone inte om man — trots allt! — är
en smula gentleman även mot djuren.

Jag tröstade mig med, att jag i alla fall uppträtt som
en gentleman. Haren satt utan tvivel just nu och
mumsade vårsäd utan ängslande minnen av sitt plötsliga möte
med döden. Välbekomme, tacka inte!

Gentleman, ja! Men skräp till jägare i alla fall!
Fullkomligt ofarlig i skogen!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free