- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
74

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vikingar och köpmän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

blod och guld och kärlek. Och skalderna talade massor
av vers, det mesta av det slaget ha vi sluppit läsa.

En gång kom en islänning, Höskuld hette han, till
en sådan marknad från Brännö för att träffa norske
kungen. När han en dag gick omkring med sina danska
släktingar för att se på marknaden, kom han till ett
ståtligt tält, som låg något avsides. Inne i tältet satt en
grant klädd man, som hette Gille, svensk köpman från
Ryssland. Höskuld ville köpa en trälinna. Gille lyfte
upp ett förhänge i tältets bakgrund, där innanför sutto
tolv kvinnor. Höskuld granskade dem noga — den sista
var illa klädd, men hennes unga kropp var finlemmad,
vit och fast och mycket angenäm att se på. Höskuld
frågade på henne, och eftersom Gille helst ville behålla
henne själv, begärde han tre mark silver, tredubbelt pris.
Höskuld tog fram sin penningpung, Gille ville ytterligare
avskräcka honom och berättade därför, att den vackra
flickan hade ett svårt lyte, hon var stum och kunde
sålunda varken tala eller sjunga för den herre som köpte
henne. Höskuld gav tusan i sådana bagateller, när
flickan för övrigt var frisk och färdig, så han lät väga
upp tre mark silver och tog henne med sig. Hon fick
granna kläder och förde sig fint och förnämt som en
prinsessa. Men teg gjorde hon.

Här skulle man kunna göra en liten vacker historia
ungefär som så, att hon började älska sin herre, och
kärleken löste hennes tunga och lärde henne tala ljuvliga
ord — eller knäckte hennes trilska tystnad, så att hon
åter började tala så gott hon kunde. Men det lönar sig
inte, att jag sitter här och ljuger ihop sådant fjolleri för
herrarna, ni förstå naturligtvis, att om jag ville pryda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free