- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
83

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenhuggarnas nödår (1916)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

arbetare släppa sitt inlärda arbete och ge sig på drift
för att söka vad som helst — då förstår man, att
arbetsgivarna börja intressera sig för att det allmänna ska
ingripa för att rädda det dyrbara människomaterialet. Det
är inte gjort i en handvändning efter kriget att sätta in
nytt folk i de förskingrades ställe. Det lär inte vara vem
som helst som förstår att bedöma ”hur stenen växer”
och som klyver ett stycke granit lika fint och jämnt som
en annan klyver ett stycke ost. Därför ha också
arbetsgivarna i sina inlagor fullkomligt bekräftat arbetarnas
klagomål och påkallat hjälp. —

Jag stod på bryggan och såg, hur fiskarena vände
sig bort, när små bleka barnungar plockade nyfiskad
sill i hinkarna, som mor skickat med dem. Och jag
förstod, bur den lyckligare grannen i tysthet hjälper den
olycklige. Det är detta vackra drag som gör, att man
utan bitterhet kan lyckönska fiskaren till en arbetslön,
som av kriget höjts lika oförskyllt som stenhuggarens
blivit sänkt eller helt och hållet förlorad. Ty där båda
arbeta lika mycket som förr, får den ene dubbel vinst
och den andre knappast hälften. Ingen av dem har
själv förtjänat sitt öde. Kriget går i blindo och sår guld
åt den ene grannen, nöd åt den andre.

Och jag tänkte på ett samhälle jag nyligen besökte,
där endast några mindre husbehovsfiskare bo och där
alla människor äro direkt eller indirekt beroende av
stenindustrin. Där var otäckt tyst. Längs bergknallarna
reste sig väldiga travar av gatsten — och mellan
stugorna smögo böjda kvinnor så försiktigt som om de
fruktade att möta handelsmannen med räkningen. De
gingo ner till båten för att se om brev skulle komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free