- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
86

(1918) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönhet och sill

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

exempelvis smältugnen i en elektrokemisk fabrik — i
det sotfeta mörkret spruta bländande lågor fram ur ugnen,
mellan mörkret och ljuset röra sig människoskuggor,
tyngda av möda eller strålande av den skapande
kampens glädje. Jag kan ta gift på att där finns både form
och färg — men var är konstnären?

Var är målaren, som bevarar i en oförgänglig bild
exempelvis ett sådant strejkmöte, som jag en gång
bevistade i övre Lappland? I ett blockhus stodo några
hundra rallare, sittplatser funnos icke, men sågspånet
låg tjockt på golvet för snövätans och tobakssåsens skull.
Vad dessa vilda pojkar språkade om gör detsamma, det
var lika vackert ändå som bild: fullvuxna kroppar,
halvnakna bröst, ansikten från de första, oförfalskade
människornas tid, feta hårluggar och vidunderliga hattar —
och över det hela en ton av dynamit och verkligt fula
ord samt en ur social synpunkt lättsinnig lust att guppa en
smula på samhället för att komma åt det fläsk, de buteljer
och de vackra flickor som ännu så länge voro
oåtkomliga för pojkarnas hårda nävar — kort sagt, där funnos
c: a trehundra exemplar av Människan, grann och god
och fylld av sinnlig glädje.

Ungefär så här långt brukar jag får prata i fred med
mina målarevänner, men sen slå de mig i skallen med
hårda ord om programkonst och om skillnaden mellan
litterära och konstnärliga motiv och om innehållets
fullkomliga likgiltighet, när det gäller en skönhet som skall
vara målerisk och ingenting annat än målerisk. Och
när jag fått tillräckligt mycket ovett, böjer jag med
ödmjukhet mitt gråa hår och mumlar för mig själv:
e pur si muove, dock rör hon sig! Jorden näm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochante/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free