- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
87

(1918) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönhet och sill

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

ligen! Tillvaron står inte stilla, den för oss med sig,
vi få ständigt uppleva nytt och det nya förvandlar oss,
det gamla är förgånget och dött, det är livets front i detta
ögonblick, som djupast griper vårt intresse. Och om
innehållet i konstnärens bild verkligen är honom absolut
likgiltigt, så kunde han väl besluta sig för att släppa de
ting, ”längst bekannte, ennuyante, lächerliche chosen”,
vilka nu tillräckligt länge tjänat honom som förevändning
for hans linjer och färgharmonier, för att i stället hjälpa
åskådaren att se skönheten i de ting, som ligga ett
levande hjärta närmare.

Om där finns någon skönhet, ja! Någon målerisk
skönhet! Annars betackar sig konstnären och fortsätter
att måla sitt äpple, sin blomma, sin skogsdunge i
aftonsol eller sin gamla stuga i regn, i snö, om våren, om
hösten, mot solen, från solen, stuga med ovädersskyar
eller stuga med vackert väder.

Och naturligtvis har konstnären rätt.

Det är väl endast den för mig ständigt aktuella
känslan av den djupa klyftan mellan konstens och
verklighetens värld, som ger mig sådana här orimliga fantasier.
Vad vill det säga, att någonting är måleriskt? Viktor
Rydberg ville i stället använda ordet penselbjudande, som
åtminstone framhäver kraftigt det relativa i begrepet. Vad
den ene målaren vill måla, lämnar den andre likgiltig.
Tingens skönhet ger sig för den ena människan som
bild, för den andra som toner. Och man kan gå i åratal
och titta på ett föremål utan att ens lägga märke till det

— tills man en dag plötsligt ser det, förnimmer det som
form och färg och levande verklighet. Jag förmodar man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochante/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free