Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillfiskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
slet, laget harmades över sin okänslige förman, men
dåligt fiske blev det för dem. Adolf var ung, ville
ogärna opponera, men en dag gick bud till stan, pojken
tog mod till sig och rekvirerade med budet så och så
många famnar fin koppartråd. — Blir det till ingen nytta,
så betalar jag, sade Adolf.
Koppartråden kom. Den kunde ?nte hanteras lika
vigt som linnetråden, den var styv, trasslig och be-
svärlig. Adolf konstruerade i tysthet en apparat, ett
hjul med vev, som skötte dyrgrepen hanterligt. Så
gick han i båt. Förman som roddes före kände ingenting
med sin linnetråd, Adolf roddes efter — och kände.
Nå, då kom en av de vidskepliga gamlingarna i
fångstflottan och förklarade att koppartråd är alldeles
förkastligt, med den känner man sill överallt, så att man
blir alldeles liksom tokig.
Det var ett svårt slag för Adolf. Tokig ville ingen
bli. Linnetråden härskade alltjämt obestritt.
Besinna nu att Adolf var en helt vanlig fiskarpojke.
Han ville inte heller bli tokig. Han tog bror sin med
sig i lillbåten en dag. Brodern hade aldrig hållit i den
viktiga tråden förr. Brcdern fick koppartråden.
— Inte vet jag hur det är, sa brodern efter en
stund, men det känns så konstigt i fingrarna.
— Jag känner ingenting, sa Adolf, som höll
linnetråden.
— Känn här! sa brodern.
Adolf tog koppartråden. Med den kände han sill.
Men inte med linnetråden. Saken var klar.
Han rodde hem med brodern som en säker karl.
Och han sade stillsamt och lugnt till vadlagets förman:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
