- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
113

(1918) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillgulasch (1916)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

råa stämma och hans härjade barnansikte. Han ville
göra kvällen angenäm för oss med sprit och kvinnor,
och när jag hövligt avböjde, blev han skränig. Hade
omsatt 160,000 kronor den dagen, några småslantar hade
han kvar — tog upp plånboken, i vilken löst inkastats
några rosenröda tusenlappar bland hundralapparna.
Roade det mig kanske att se hur han häromdagen hade
växlat en femma? — Han tog en tusenkronesedel och
ville riva den itu, vilket dock avvärjdes.

Senare på kvällen såg jag honom gå gatan hemåt.
Gossebarnet var omgivet av cirka tjugu herrar, de flesta
av mer än misstänkt typ. De hängde omkring honom
som flugor på en sockerbit. Ur hopen uppsteg ett och
annat kvinnoskrik. Det var en hjärtskärande syn.

Alltså: sådana djur existera faktiskt. Jag hade sett
honom, hört honom, även något litet tagit på honom.

Och vid det laget hade jag även fått öronen fulla
av historier om att de unga fiskarna inte skulle vara
en bit bättre på sitt sätt. På Henriksberg skulle man
se dem, sedan de sålt och lossat sina laster. Där åts
smörgås och dracks champagne tills det rann om
gossarna, fick jag veta. Och i en fiskarfamilj ute i
skärgården hade man för en tid sedan köpt ett piano åt den
ena hemmadottern. Den andra hade blivit avundsjuk,
och strax hade man köpt ett piano åt henne också.

Nu kan det vara nog med historier, tänkte jag och
stack i väg ut till havsbandet. Sillgulaschen, den av
plötslig rikedom depraverade, förr så stolta, rakryggade
fiskarbefolkningen, ville jag äntligen se. På
Henriksberg hade jag inte fått se den — den måtte ha varit
på andra håll de olika tider jag sökte den där.

8. — Anteckningar på havet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochante/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free